Imorgon är det idol och jag har tänkt lite på alla flickor som sitter och gråter i publiken. För att komma direkt till saken; Fyfan vad fånigt. Det är ju inte direkt som att "idolerna" skulle vara deras stora förebilder, deras allt. Det är personer som har blivit halvkända genom TV ett par veckor innan. Och då sitter fjortisarna och skriker, gråter, håller händerna om kinderna och för munnen som om de verkligen inte vet vad de ska ta sig till. För vad? Någon som med all säkerhet kommer att glömmas bort inom en snar framtid i 9/10 fall. (Jag har gjort matten.)

Har även tänkt på en annan sak angående samma ämne. Min mamma berättar ofta om bland annat Rolling Stones- och Bruce Springsteen-konserter och vilken upplevelse det var. Jag kommer i min tur berätta för mina barn om U2- och Oasis-konserter. Kommer flickorna i publiken berätta om hur Johan Palm körde en cover i Idol?

Klassiker. Jag är iofs rätt säker på att det är en fake, men en riktigt bra sådan.