Bussen går om 5 min. Det är nog bäst att jag väntar med att fjöla, det tar ju ändå bara drygt 20 min hem. Well, joke's on me.

Jag sitter där i bussen och längtar hem. Klockan är fem och jag har varit i skolan sedan klockan åtta. Jag har precis skrivit ett 4 timmar långt prov, och det känns som om min hjärna lika gärna skulle kunnat vara sockerkakssmet. Som ovan nämnt är jag jävligt kissnödig.

Tror ni inte då att motorvägen är avstängd och att det då är en enorm bilkö hela bussvägen? Jo fan, bussen rör sig inte en meter. Efter en kvart har hoppet tagit slut och jag stiger av bussen. Där börjar ett äventyr jag hade kunnat klara mig utan.

Först ska jag navigera mig genom mörker och regn till närmsta tågstation från ingenstans. Folk är runt omkring mig och jag kan därför inte lätta på trycket. Efter dryga tio minuter står jag ca trettio meter från stationen och ser mitt tåg lämna perongen. Fan va nice, tänker jag. När jag väl står och väntar på nästa upptäcker jag att det är fem minuter försenat. Perfekt tajmat för att jag ska missa min buss som matchar tåget.

Väl framme har jag en tjugo minuter promenad i det väder som har lyckats blivit sämre under min resa. Och inte blir det bättre när jag hör B.J. Thomas stämma i lurarna sjungandes "Raindrops keep fallin' on my head." Likt en hund markerar revir tar jag ut min ilska på närmaste björk.

--Fingal

"Mammas pojkar" är ett klassiskt exempel på ett dåligt program. Varje torsdag låter flickorna som att de är på en anställningsintervju. "Jag hade ju väldigt gärna velat stanna och visa vad jag går för." Det är ju inte som att de ska jobba som killens revisor. Programmet är nästan direkt taget från alla dåliga amerikanska dokusåpor. Men ändå sitter jag där, fastklistrad vid TVn.

--Fingal

Vad står på agendan idag då? Jo, jag är ledig denna vackra tisdag medan min ännu odöpta kompanjon sitter och sliter bakom en termitäten skolbänk. Dock ska jag ner till vårdscentralen och få min arm penetrerad av en gigantisk spruta av Dr.Heimer, en psykiskt sjuk sadist. Det är iofs inte helt sant, men jag har en känsla av att det kommer att vara något liknande. Jag måste säga att jag sviker mina principer lite. Jag har nämligen gått och malt om att svininfluensan inte är farligare än någon annan influensa. Men tänk på att svin dör. Enligt wikipedia kan en galt väga 225kg och gillar att rulla runt i skit hela dagarna, så de bör ändå ha ett schysst immunförsvar.

--Fingal

Jag verkligen hatar när man borstar tänderna och kommer på först efter att man inte har ätit frukost. Dels för att man måste göra om det. Men det värsta är den blandade smaken av tandkräm på tungan och en redig macka med jordnötssmör. Först efter ett par tuggor är man återställd. Men direkt efter ska det ju borstas igen och då har man jordnötssmör på tungan. Den ordningen är ännu värre.

Än en gång har blogg.se hindrat mig från att skriva mina onödiga klagomål i tid, när jag fortfarande är uppretad vill säga. Tack vare att jag hittade ett klipp väcktes mina känslor åter till liv.

Offret är någon idiot i "Äntligen hemma." Camilla Lundsten, som hon egentligen heter, hade en uppgift. Att skapa ett utedass med reggaetema. Precis när hon börjar berättar hon vilka de klassiska reggaefärgerna är, och att hon minsann tänker ha andra färger istället. Det i sin tur resulterar i att dasset i fråga inte längre väcker några som helst associationer till reggae. Vilket var hela idén från början, den enda riktlinjen hon hade att gå på. Vad gör hon då? Jo, slänger in en bild på Bob Marley. Problem solved. Jag menar, ett rum med en liten bild på Bob Marley måste ju ha varit exakt vad de tänkt sig med reggaeinspirerat.

Själv ser hon ut som om hon kommer direkt från ett firande av St. Patrick's day.

Det var en gråtrist dag i slutet av oktober. Regnet hängde i luften och vattenpölarna var många. Jag drog jackan tätare runt om mig i ett försök att stänga kylan ute. Måste hinna med bussen. Börjar småspringa lite. Vattnet stänker varje gång mina fötter rör vid marken. Turligt nog hinner jag med bussen, och där sitter dem igen. Svintohår doppat i stekfett och lillasysters hårsnoddar tätt åtsittande runt anklarna, upp mot vaderna. Sprakande färger som får mig att vilja kräkas. Men det är inte dit jag vill komma. De sitter och lyssnar på sin jobbiga musik via högtalare. Offentligt. Jag känner hur ilskan väller upp inombords. Men, som den konflikträdda 08a jag är, går jag efter att ha kastat en bitsk blick och sätter mig längre bak.

Min syster är en av de få som känner mig och vet att jag bloggar. Förstå vilket slag under bältet det är när hon tar bort mig från sina bloggar på Bloglovin' och istället lägger till Blondinbella...

Imorgon är det idol och jag har tänkt lite på alla flickor som sitter och gråter i publiken. För att komma direkt till saken; Fyfan vad fånigt. Det är ju inte direkt som att "idolerna" skulle vara deras stora förebilder, deras allt. Det är personer som har blivit halvkända genom TV ett par veckor innan. Och då sitter fjortisarna och skriker, gråter, håller händerna om kinderna och för munnen som om de verkligen inte vet vad de ska ta sig till. För vad? Någon som med all säkerhet kommer att glömmas bort inom en snar framtid i 9/10 fall. (Jag har gjort matten.)

Har även tänkt på en annan sak angående samma ämne. Min mamma berättar ofta om bland annat Rolling Stones- och Bruce Springsteen-konserter och vilken upplevelse det var. Jag kommer i min tur berätta för mina barn om U2- och Oasis-konserter. Kommer flickorna i publiken berätta om hur Johan Palm körde en cover i Idol?

Klassiker. Jag är iofs rätt säker på att det är en fake, men en riktigt bra sådan.

Är det någon mer som stör sig enormt på "Karin" från Mekonomenreklamen? Reklamen vill aldrig sluta visas. Jag fattar inte hur annonsörerna tror att de kan nå ut med en sådan reklam, allt de får är bara dålig publicitet. Tror ni att alla som jobbar på mekonomen ser så där uppsluppna ut och pratar med samma gladlynta röst när man ringer? Hon beter sig som om hon berättade om sin käraste ägodel där hon går runt i butiken och smeker skyltar. Sen undrar jag också hur vackert taket är. Hon tittar upp hela tiden. Kanske är taket som är lyckan i hennes liv.

Avada Kedavra!!!

Min far häller ofta i en krydda när han kokar ris. "Riset får det där lilla extra." Tyvärr gör "det där lilla extra" mig illamående.

Det heter Obs, inte Coop Forum. Även om det var ett tag sedan ändringen så har jag fortfarande inte accepterat det. Obs, Obban, Obbelito, kalla det vad du vill, men inte Coop. (Bör tilläggas att jag aldrig har kallat det för Obbelito.)

Det händer ibland att busschaufförer åker förbi stationer. Varför säger inte personen som ska av till då? Istället ser man hur denne börjar vrida på sig förvirrat, som att han/hon inte förstår vad som håller på att hända. Man måste ju kunna ta sig hem med en tjänst man betalar för. Sluta vara så konflikträdda och säg till istället.

Min katt har behov som vem som helst. Ibland tror jag att min katt testar mig.

Jag öppnar dörren och innan jag har hunnit kliva in så är katten redan ute. Oj, tänker jag, den katten vill ut. Det dröjer inte länge innan jag får reda på anledningen. På golvet ligger något så äckligt att jag inte tänker nämna det vid namn. Katten förstår nog hur jag blir, och försöker därför komma ut innan jag upptäcker dådet.

Detta har upprepats ett par gånger nu. Jag börjar tro att min katts vardagsrutin börjar bli långrandig, och därför vill han se hur mycket han kan komma undan med.

Jag klarar inte av när datorn är seg. Jag fattar inte hur blogg.se kan gå så slött ibland. Det gör att man inte pallar skriva något, då det tar ett par år att komma fram till "Nytt inlägg."

Varför var inga bra bloggar nominerade till årets blogg? 

Kunde ingen riktig ha vunnit? Någon som skriver om något vettigt, och inte bara om smink, kläder och andra ytliga saker. Kunde inte Egoina vunnit, den enda rimliga bloggaren som var nominerad i år? Hade jag fått välja vilken blogg som helst hade jag gett priset till JohannaFahlvik.blogg.se.

För övrigt undrar jag vad jag gör uppe nu. Jag sitter bara och glor. Helt onödigt. Ingen glad energi i kroppen. Ingen energi alls för den delen.

Nej, nu ska jag sova istället för att sitta här och gnälla.

När i helvete ska dem sluta spela Fredagsmys-låten? Jag börjar bli riktigt trött på den nu. Inte för att jag någonsin har tyckt om den. Här nedan är en kille som illustrerar min reaktion när den reklamen visas.

När man stänger av datorn installerar den ibland uppdateringar. Igår precis innan jag skulle sova var ett sådant tillfälle. Det är alltid spännande att se hur många uppdateringar som behöver hämtas. Jag tänkte "Det är säkert bara två eller tre stycken, det går säkert snabbt." Förstå vilken glädjechock jag fick - ni bör veta att datorn står bredvid sängen och låter inte direkt lite - när skärmen visar;

"Installerar uppdatering 1 av 22"

Jag tycker att det är ganska sorgligt när folk inte kan argumentera för sin sak, utan lämnar ämnet med att säga "Du är säkert också ett borgarsvin!"

Jag menar, hur lätt är det att bli tagen på allvar då?

Aftonbladet är verkligen lättläsning för trögtänkta. Idag skrev de att "Skattebetalarna får betala en bastu för 1,9 miljoner kronor." Artikeln är skriven på ett sätt som får läsaren att uppleva att Reinfeldt skulle ha tagit saken i egna händer och anlagt ett eget privat spa. Fel. Reinfeldt har inte ett skit med det här att göra. Och kostnaden är inte för en bastu, utan för renoveringen av en hel flygel i ett k-märkt hus. Byggnaden är också statligt ägd, alltså måste renoveringen betalas med skattepengar om den inte ska stå och förfalla.

Ur Aftonbladets synvinkel; Det fanns en bastu i flygeln. Den totala kostnaden för renoveringen gick på 1,9 miljoner. Vi skriver att allt las ner på en bastu, och får det att se ut som att Fredrik Reinfeldt är hjärnan bakom. Vips, nu har vi skapat illusionen av en skandal och nu får vi fler läsare. Score.

Det fula är att folk köper det. Hade Aftonbladet skrivit att "Solen är blå" hade väl somliga gått på det med. Inte en chans att Reinfeldt skulle anlägga en privat relax-avdelning för nästan 2 miljoner, småflina och säga "skriv upp det på Sveriges skattebetalare."

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5961381.ab

Fastnade för ett youtube-klipp. En "videoblogg" av Desiree Nilsson. Istället för att bädda in klippet i inlägget så länkar jag istället. Anledningen är att jag vill att ni ska lägga märke till kategorin. "Så här gör du och stil". Vad vi möts av är en hepatitsmittad lobotomerad idiot på ecstasy, sjungandes på Sveriges sämsta raplåt ständigt skiftandes mellan flera olika tonarter.

Se klippet mates!