Jag umgicks med ett par vänner ikväll och så möter vi ett annat gäng, tydligen mina vänners kompisar. Ni vet att dem flesta gäng har vissa typiska medlemmar. Gamla filmklassiker. Ikväll framgick det extremt tydligt vilken roll den ena killen i deras entourage hade. Just det, den sköna tjockisen som bara tänker på att äta.

Den här prissen var fan i mig en djävel på mat. Han kommer in i rummet, magen misslyckat dold av en stickad tröja. Han sätter sig på en pall och frågar direkt om han kan få smaka lite chips, varav en liten diskussion om just chips börjar. Han avbryter sig efter ett tag när han ser att min kompis har tagit fram en Ben&Jerry's. Han tittar drömmande på glassbyttan och ber honom "passa" den, som i "passa vidare". Han fortsätter med att berätta exakt om vad han åt på grillen tidare den dagen. När han har suttit och pratat om käk i en dryg timme, reser han sig och förklarar att han ska till ICA och handla något. Hans anhängare frågar då om det är absolut nödvändigt. "Det känns rätt", klargör han samtidigt som han försöker se ädel, nästan adlig ut. 

Det var skrämmande hur idealisk han var. Han var i princip Vern från filmen "Stand by me".