Moln som moln?

Visste ni att det finns olika molnarter? Jag kan säga att jag inte hade någon aning om det förrän jag häromdagen satt och klickade på "slumpartikel" på Wikipedia, vilket i sin tur är ett bevis på är att man är så uttråkad som man kan bli. Under alla dessa år har jag tänkt att det bara finns ett slags moln och att molnen ser lite olika ut från dag till dag. Men ack vad fel jag hade. Fascinerad är vad jag blev när jag läste artikeln. Eftersom att jag inte kan påstå att jag är någon expert på moln så ska jag låta artikeln tala för sig själv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Moln


Dessa moln är av arten Cumulus


--Leroy

Tiden är en illusion, och lunchtid i dubbel grad.

Dag 1: "Jag har kursprov om en vecka."
Dag 2: "En vecka, det är ju gott om tid, jag vilar idag och gör lite varje dag."
Dag 3: "Jag tror jag vilar idag också, det är ju inte bråttom direkt."
Dag 4: "Åhnej, jag kan inte plugga idag, jag ska ju in till stan och kolla runt lite."
Dag 5: "Jag kan typ det där, det är inte så svårt."
Dag 6: "Okej, jag jobbar en liten stund, men sen pallar jag inte mer för idag. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter."

Dag 7

Fy i helvete. Jävla skit. Nu sitter jag här igen. Varför blir det alltid såhär, oavsett hur mycket tid jag har på mig? Allt hänger på provet imorgon, och här sitter jag med otaliga sidor framför mig. Iofs har jag hela dagen på mig. Tror jag ska titta på lite How I Met Your Mother och sen ta itu med arbetet. Någonstans mellan HIMYM och plugget måste jag nog prioritera in The Big Bang Theory och lunch.

--Fingal

Gone for the weekend

Jag och Leroy har tröttnat på alla dessa enformiga helger. Vi behöver komma bort, långt bort. Leroy för att finna lilleputtarnas land, jag i ett försök att fly från körslaget. Tyvärr kommer vi inte längre än till Norrtälje, vilket känns ganska krasst.

Jag har desperat försökt att hitta något kul i Norrtälje. Vad som helst med en någorlunda positiv laddning. Men hur jag än söker, vare sig google eller wikipedia, yahoo eller altavista, så slutar det alltid med att jag sitter och läser någon torr text om norrtäljeanstalten.

Från wikipedia: "Intagna: Sexualbrottsdömda, vilka sitter avskilda från övriga intagna i en egen paviljong, stödklientel, avdelning för särskilt krävande intagna (SKI), ADHD-projekt-avdelningen, två normalavdelningar (pav B och C), motivationsavdelning (pav D) samt behandlingsavdelning (pav E). En av utgör isoleringsavdelning. Den 25 oktober 2008, startade sex interner upplop på anstalten. En anställd skadades lindrigt, eftersom internerna hade tillgång till en kniv." Yes!

PS. Nej, jag använder verkligen inte yahoo och kommer med all säkerhet aldrig att göra det heller för den delen.

--Fingal

Vi ska inte låta oss luras av högtravande slogans...

Som ni ser har vi lagt till en fyndig liten slogan, direkt tagen från ett tidigare inlägg. Dock funderades det mycket över vilket som var bäst. Kandidaterna var: "My life my story", "Living your dream" och "Mitt liv i ord." Självklart kom vi på alla helt själva. Till slut kom vi överrens att de tre var alldeles för unika för oss. Vi ville inte ha en slogan som ingen annan har. Den nuvarande är helt okej main-stream och passar därför utmärkt, då det visar att vi inte är lika fantasifulla som alla andra.

Och för er som undrar, det är en vattenflaska vid min hand på headern. Den heter Willy.

--Fingal

Hoppet för de kommande generationerna lever än!

Första gången blir aldrig som man tänkt sig. Oavsett hur mycket man förbereder sig både mentalt och fysiskt så blir det aldrig som man hoppats. Antingen kan det handla om att man inte riktigt kommer igång eller så kanske man blir klar lite för fort. Det kan gå hur som helst helt enkelt, men vi får hoppas på att min debut blir värd att minnas samt en början på en trevlig men ändå lång och hård resa.

Det var en helt vanlig tisdag. Sovmorgon stod på schemat, lika underbart som alltid. Detta betyder självklart att man tar ett senare tåg än vanligt vilket i sin tur innebär att tåget är i princip tomt, helt underbart. När jag sitter där i den halvt bekväma sitsen känner jag hur skönt det är med ett sådant lugn, låt inget förstöra detta nu. Men vad händer vid nästa station? En skolklass kliver på. Mardrömmen har blivit sann. Innan jag vet ordet av det är jag omringad av tolvåringar utan minsta chans att ta mig därifrån och hitta en ny plats på tåget. Jag fick känslan av att dom medvetet byggde en mur runt om mig. Hur som helst. När jag tänker att nu kan det inte bli mycket värre så händer det omöjliga. En av tjejerna drar fram sin mobil som kostar minst tre gånger så mycket som min och börjar spela en riktigt dålig radio-hit med hon Lady Gaga på högsta volym. "Neeej, det är inte sant!" Tänkte jag. Men då från ingenstans dök hon upp som ljuset i grottan. Flickan med den onödigt dyra mobilens kompis som satt bredvid tittade på mig och sa: "Ursäkta, är det okej om vi lyssnar på musik?". Jag var i chocktillstånd. Just när jag trodde att alla dagens tolvåringar var helt blåsta så dök hon upp och visade att jag hade fel. Den lilla flickan övertygade mig, det finns hopp för de kommande generationerna. När jag till slut kommit ur mitt chocktillstånd så svarade jag med ett leende på läpparna: "Javisst, jag ska ändå av snart. Lyssna på ni". Så fortsatte de njuta av deras idols musik och jag måste säga att det här var första gången som jag faktiskt njöt av att höra en av Lady Gagas låtar.

Min debut är avklarad. Hoppas det kändes lika bra för dig som det gjorde för mig.

--Leroy

Long time no see

Hej alla mina tusen läsare. Ni trodde väl att jag blivit bortrövad av någon ond leprechaun och ja, det stämmer. När jag suttit där ensam ett par timmar i den kalla fuktiga grottan lokaliserad någonstans i Irlands skogar, kastades en ny stackars sate in. Han blev min rumskamrat den helgen och tvingades lyssna på all idioti som existerar i mitt huvud. Efter att ha delat bröd och vatten i avsaknad av dålig lördags-tv var vi överens.

En ny skribent har anslutit sig till detta fågelbo av agg och tveksamheter.

http://pages.prodigy.net/rockaway/leprechaun4.jpg

Han tvingade oss att dansa vals till fyrtakt...


--Fingal

Ingen kan komma och ta mig i min borg

Man ska göra saker man mår bra av, och just nu mår jag bra av att spela Zelda på Nintendo 64 och äta jordnötssmör. Bekymmer får mitt jag i framtiden ta hand om.

Just då ringer telefonen och allt blir jobbigt. Jag måste pausa, resa mig ur sängen och lägga ifrån mig burken med det gyllene smörgåspålägget.

Men det var farfar, så det var ändå värt det.

På menyn idag

Förrätt

Nudlar med orientalisk smak. Till det ett glas Mehrfruchtsgetränk.

Huvudrätt

Nudlar med smak av biff, serverat på förrättstallriken. Till det ett glas Oboy av årgången 08.

Efterrätt

Företagsekonomi och smärre ångestattacker.

Lieblingsfehler

Jag har upptäckt att det finns vissa stavfel man inte vill göra, men som tyvärr ofta faller sig naturligt. Lieblingsfehler som min tyskalärare skulle säga.

Kolla (olla): Igår låg jag bara hemma och ollade på en film.

Dit (dig): Det tar en timme att rida dig.

Kul (kuk): Jag tror vi kommer ha kuk ikväll.

Insåg att jag bara kom på tre. Finns säkert fler som jag ännu inte snubblat över...

Åh denna natt, denna ljuvliga natt...

Eftersom jag inte har något att göra ikväll återstår bara att titta tv-serier och genom TVn leva andras påhittade liv.

Beklagan

Jag är perfektionist. Jag tycker att det är extremt jobbigt när något inte passar in. Jag har bekymrat mig över min design i två dygn nu. Jag klarar inte av det. Kanske kommer att göra om allting. Det konstiga är att jag lägger all fokus på det istället för att skriva inlägg.

Men så är det alltid. Med allt. Jag kan inte göra någonting utan att det ska vara i sin ordning. Det enda som talar emot att jag är perfektionist är mitt rum.

Suck

Jag blir aldrig riktigt nöjd med designen...

Plåster på såren

Om det nu skulle finnas några sniglar kvar ute på upptäcksfärd så tror jag att jag råkade döda den sista. Det kan ha varit en kvist. Låt oss säga att det var en kvist. För att komma över detta trauma återgår jag nu till det som återstår av min rebound-toblerone.

Do as I say, not as I do

Under middagen satt jag och predikade en längre stund om att man inte ska äta snask för ofta, varpå min mor sa att hon hade något i resväskan. Nu, två minuter senare känner jag mig som en hypokrit när jag sitter framför datorn med toblerone i ena handen och ett stort glas röd mjölk i andra.

Bortglömd filmindustri

Industrin för teckenspråkiga barnprogram bör omsätta mer pengar. Jag tycker synd om döva barn som tvingas se på det där. Det borde göras animerade barnprogram där Knatte, Fnatte och Tjatte använder sig av teckenspråk.

Man orkar inte skrika hur länge som helst när ingen lyssnar

Känns som att all ondska sprider sig nuförtiden. Könssjukdomar, datavirus och svininfluensan, men inte min blog. Med det vill jag säga "Sprid mig!"

Och på den sjunde dagen...

Hemma igen. Tänkte dra till gymmet idag, men något är konstigt med min nacke känner jag. När jag gör vissa rörelser sticker det till och ilar. Det kanske är jag som inbillar mig. Det kanske är mitt undermedvetna som inte orkar träna idag.

Nu hörde jag ordet "dammsuga" nerifrån. Kanske ska vara taktisk och träna ändå...

Suck, söndag...

Mosebok 2 kapitel 35 vers 2; ”På den sjunde dagen ska ni ha helgdag, en Herrens vilosabbat. Var och en som på den dagen gör något arbete ska dödas. Ni ska inte tända upp eld på sabbatsdagen var ni än är bosatta"

Okej, om guds ord säger att jag ska stanna hemma och kolla på The Big Bang Theory, then so be it.

Inte min grej

Jag undrar hur en katts vardag ser ut. Jag började skriva om en vanlig dag ur min katts synvinkel, men jag insåg att den blev rätt fånig. Den lät lite som en barnbok. Inte nice.

They tried to make him go to rehab...

... but he said 'no, no, no'.

Jag och min vän gjorde en pakt. Inget snask. Med andra ord inga sötsöker eller snacks. Det tog en dag innan han fick återfall. Och han köpte inte lite choklad, han köpte inte chips eller läsk utan en hel tårta. För sig själv. Jag antar att tanken skrämde honom så mycket att den fick motsatt effekt. Det är vad jag kallar självdisciplin.

Tankspridd

Igår stod jag och min vän på perongen i centralen. Vi väntade på vårt tåg som skulle komma 10 minuter senare. När tiden är inne kommer inget tåg. "Vadfan," tänker vi, "varför kommer inte tåget?" Vi står kvar i 5 min och väntar innan vi vänder på oss. Vad får vi se då? Jo, vårt tåg som lämnar perongen. Det hade kommit på andra sidan, ca 7 meter bakom oss, och börjat åka ifrån oss utan att vi märkt någonting alls. Ska man skylla på SL då eller?

Tidigare inlägg
RSS 2.0