Moln som moln?

Visste ni att det finns olika molnarter? Jag kan säga att jag inte hade någon aning om det förrän jag häromdagen satt och klickade på "slumpartikel" på Wikipedia, vilket i sin tur är ett bevis på är att man är så uttråkad som man kan bli. Under alla dessa år har jag tänkt att det bara finns ett slags moln och att molnen ser lite olika ut från dag till dag. Men ack vad fel jag hade. Fascinerad är vad jag blev när jag läste artikeln. Eftersom att jag inte kan påstå att jag är någon expert på moln så ska jag låta artikeln tala för sig själv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Moln


Dessa moln är av arten Cumulus


--Leroy

I just did me some talkin' to the sun, and I said I didn't like the way he got things done

Bussen går om 5 min. Det är nog bäst att jag väntar med att fjöla, det tar ju ändå bara drygt 20 min hem. Well, joke's on me.

Jag sitter där i bussen och längtar hem. Klockan är fem och jag har varit i skolan sedan klockan åtta. Jag har precis skrivit ett 4 timmar långt prov, och det känns som om min hjärna lika gärna skulle kunnat vara sockerkakssmet. Som ovan nämnt är jag jävligt kissnödig.

Tror ni inte då att motorvägen är avstängd och att det då är en enorm bilkö hela bussvägen? Jo fan, bussen rör sig inte en meter. Efter en kvart har hoppet tagit slut och jag stiger av bussen. Där börjar ett äventyr jag hade kunnat klara mig utan.

Först ska jag navigera mig genom mörker och regn till närmsta tågstation från ingenstans. Folk är runt omkring mig och jag kan därför inte lätta på trycket. Efter dryga tio minuter står jag ca trettio meter från stationen och ser mitt tåg lämna perongen. Fan va nice, tänker jag. När jag väl står och väntar på nästa upptäcker jag att det är fem minuter försenat. Perfekt tajmat för att jag ska missa min buss som matchar tåget.

Väl framme har jag en tjugo minuter promenad i det väder som har lyckats blivit sämre under min resa. Och inte blir det bättre när jag hör B.J. Thomas stämma i lurarna sjungandes "Raindrops keep fallin' on my head." Likt en hund markerar revir tar jag ut min ilska på närmaste björk.

--Fingal

¡Siesta!

Finns det något som är bättre än att ta sig en siesta efter en lång och jobbig dag? Tror faktiskt inte att det finns det. Om någon skulle fråga mig efter en lång dag om jag vill följa med på en kort resa till månen över kvällen så hade jag tackat nej. Ingenting slår en siesta.

Nu är det dags för dagens siesta, som jag längtat. ¡Adios amigos!

ZzzzzZzzz

--Leroy

Tiden är en illusion, och lunchtid i dubbel grad.

Dag 1: "Jag har kursprov om en vecka."
Dag 2: "En vecka, det är ju gott om tid, jag vilar idag och gör lite varje dag."
Dag 3: "Jag tror jag vilar idag också, det är ju inte bråttom direkt."
Dag 4: "Åhnej, jag kan inte plugga idag, jag ska ju in till stan och kolla runt lite."
Dag 5: "Jag kan typ det där, det är inte så svårt."
Dag 6: "Okej, jag jobbar en liten stund, men sen pallar jag inte mer för idag. Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter."

Dag 7

Fy i helvete. Jävla skit. Nu sitter jag här igen. Varför blir det alltid såhär, oavsett hur mycket tid jag har på mig? Allt hänger på provet imorgon, och här sitter jag med otaliga sidor framför mig. Iofs har jag hela dagen på mig. Tror jag ska titta på lite How I Met Your Mother och sen ta itu med arbetet. Någonstans mellan HIMYM och plugget måste jag nog prioritera in The Big Bang Theory och lunch.

--Fingal

Om det ändå vore som förr mellan oss

Efter en lång helg med olika typer av sovplatser brukar man tänka att det ska bli oerhört skönt att få komma hem till sin kära säng. Precis så tänkte jag denna helg, men jag måste erkänna att jag blev besviken. När jag väl låg där i min säng så kändes det inte rätt, det kändes som om jag och min säng var främlingar. Jag förstår inte vad som har hänt, vi som brukade vara bästa vänner. Han som brukade vara sådär lagom mjuk och skön men inatt var han bara hård och jobbig. Förr var det endast han som kunde förstå mig men nu vet jag inte vem han är längre. Kanske har det kommit en björn på besök medan jag var borta och fått honom att glömma bort mig? Jag har i alla fall inte glömt dig. Min enda önskan är att det återigen kan bli som förr mellan oss. Jag klarar inte av att leva utan dig!


--Leroy

Gone for the weekend

Jag och Leroy har tröttnat på alla dessa enformiga helger. Vi behöver komma bort, långt bort. Leroy för att finna lilleputtarnas land, jag i ett försök att fly från körslaget. Tyvärr kommer vi inte längre än till Norrtälje, vilket känns ganska krasst.

Jag har desperat försökt att hitta något kul i Norrtälje. Vad som helst med en någorlunda positiv laddning. Men hur jag än söker, vare sig google eller wikipedia, yahoo eller altavista, så slutar det alltid med att jag sitter och läser någon torr text om norrtäljeanstalten.

Från wikipedia: "Intagna: Sexualbrottsdömda, vilka sitter avskilda från övriga intagna i en egen paviljong, stödklientel, avdelning för särskilt krävande intagna (SKI), ADHD-projekt-avdelningen, två normalavdelningar (pav B och C), motivationsavdelning (pav D) samt behandlingsavdelning (pav E). En av utgör isoleringsavdelning. Den 25 oktober 2008, startade sex interner upplop på anstalten. En anställd skadades lindrigt, eftersom internerna hade tillgång till en kniv." Yes!

PS. Nej, jag använder verkligen inte yahoo och kommer med all säkerhet aldrig att göra det heller för den delen.

--Fingal

TV berör

"Mammas pojkar" är ett klassiskt exempel på ett dåligt program. Varje torsdag låter flickorna som att de är på en anställningsintervju. "Jag hade ju väldigt gärna velat stanna och visa vad jag går för." Det är ju inte som att de ska jobba som killens revisor. Programmet är nästan direkt taget från alla dåliga amerikanska dokusåpor. Men ändå sitter jag där, fastklistrad vid TVn.

--Fingal

Pyssling i lampa

Jag har kommit på det ultimata. Pyssling i lampa. Den har allt det bra från pysslingar och andar i lampor. Man har pysslingen i en lampa och kan plocka fram denne när man känner för det. På så sätt slipper man höra hans tjat hela tiden. Han kan också uppfylla tre önskningar istället för att förminska en. Han är lika liten och praktisk som en pyssling, med samma roliga giriga beteende. Det bästa är att han även har gömt guld vid regnbågens ände.

Pyssling i lampa, det kommer att bli en hit!

--Fingal

Dolph "Doffe" Lundgren, en man utan dess like

Äntligen! Äntligen har nissarna på SVT förstått det som vi andra varit medvetna om väldigt länge, Melodifestivalen är så pass usel och tråkig att den får "Hollywoods fruar" med Anna Anka i spetsen verka som ett program värt att titta på. Vem som helst, till och med Anna Anka själv, borde förstå att någonting är fel när ett TV-program har blivit så pass uselt.

Melodifestivalen behöver fräschas upp så att det för en gångs skull kan leva upp till sin genre underhållningsprogram. I och för sig var ju SVT nära på att hitta en lösning till detta när man i fjol lät Petra Mede leda det hela. Vi vet alla hur det gick. Det var ju som dömt till fiasko innan hon ens öppnade munnen för första gången, och nej Petra inte öppna munnen för att svälja så som den "riktiga Maud".

Men nu har SVT allt överträffat sig själva. I år har de givit ansvaret att leda Melodifestivalen till ingen mindre än Dolph "Doffe" Lundgren. En riktig karlakarl är vad Doffe är. Vem kan begära något mer än Doffe? Han har allt den mannen. Kroppen är inget att snacka om, den kan inte bli mycket bättre, men något som de flesta inte vet är att anledningen till att han lämnade mammas köttbullar och potatis för USA var att han fick ett stipendium för att studera på MIT. Detta betyder alltså att han har utseendet, han har hjärnan och han har pengarna. En perfekt man helt enkelt vilket är precis vad Melodifestivalen behöver.

Melodifestivalen med Doffe i spetsen kommer bli värt att minnas. Det finns helt enkelt ingen bättre man för jobbet. Det är spikat att Doffes närvaro kommer få tittarsiffrorna att öka samtidigt som nya målgrupper kommer att lockas till melodifestivalen. Alla Sveriges kroppsbyggare kommer ju sitta klistrade framför TV-apparaterna i hopp om att Doffe sliter av sig sin kostym och spänner sig som aldrig förr. Jag är nästan säker på att Doffe kommer få många svenska män att bli osäkra på sin sexuella läggning i vinter. Men det är lite synd att SVT inte är alltför påhittiga, jag skulle kunna slå vad med "Vattenflaskan Willy" som insats att i Doffes entré kommer han ha på sig ett par röda boxningshandskar precis som i hans klassiska roll i Rocky IV. Kung Doffe är här för att stanna!

Dolph

Dolph "Doffe" Lundgren, den ultimata
mannen!

--Leroy

Vi ska inte låta oss luras av högtravande slogans...

Som ni ser har vi lagt till en fyndig liten slogan, direkt tagen från ett tidigare inlägg. Dock funderades det mycket över vilket som var bäst. Kandidaterna var: "My life my story", "Living your dream" och "Mitt liv i ord." Självklart kom vi på alla helt själva. Till slut kom vi överrens att de tre var alldeles för unika för oss. Vi ville inte ha en slogan som ingen annan har. Den nuvarande är helt okej main-stream och passar därför utmärkt, då det visar att vi inte är lika fantasifulla som alla andra.

Och för er som undrar, det är en vattenflaska vid min hand på headern. Den heter Willy.

--Fingal

Hoppet för de kommande generationerna lever än!

Första gången blir aldrig som man tänkt sig. Oavsett hur mycket man förbereder sig både mentalt och fysiskt så blir det aldrig som man hoppats. Antingen kan det handla om att man inte riktigt kommer igång eller så kanske man blir klar lite för fort. Det kan gå hur som helst helt enkelt, men vi får hoppas på att min debut blir värd att minnas samt en början på en trevlig men ändå lång och hård resa.

Det var en helt vanlig tisdag. Sovmorgon stod på schemat, lika underbart som alltid. Detta betyder självklart att man tar ett senare tåg än vanligt vilket i sin tur innebär att tåget är i princip tomt, helt underbart. När jag sitter där i den halvt bekväma sitsen känner jag hur skönt det är med ett sådant lugn, låt inget förstöra detta nu. Men vad händer vid nästa station? En skolklass kliver på. Mardrömmen har blivit sann. Innan jag vet ordet av det är jag omringad av tolvåringar utan minsta chans att ta mig därifrån och hitta en ny plats på tåget. Jag fick känslan av att dom medvetet byggde en mur runt om mig. Hur som helst. När jag tänker att nu kan det inte bli mycket värre så händer det omöjliga. En av tjejerna drar fram sin mobil som kostar minst tre gånger så mycket som min och börjar spela en riktigt dålig radio-hit med hon Lady Gaga på högsta volym. "Neeej, det är inte sant!" Tänkte jag. Men då från ingenstans dök hon upp som ljuset i grottan. Flickan med den onödigt dyra mobilens kompis som satt bredvid tittade på mig och sa: "Ursäkta, är det okej om vi lyssnar på musik?". Jag var i chocktillstånd. Just när jag trodde att alla dagens tolvåringar var helt blåsta så dök hon upp och visade att jag hade fel. Den lilla flickan övertygade mig, det finns hopp för de kommande generationerna. När jag till slut kommit ur mitt chocktillstånd så svarade jag med ett leende på läpparna: "Javisst, jag ska ändå av snart. Lyssna på ni". Så fortsatte de njuta av deras idols musik och jag måste säga att det här var första gången som jag faktiskt njöt av att höra en av Lady Gagas låtar.

Min debut är avklarad. Hoppas det kändes lika bra för dig som det gjorde för mig.

--Leroy

Ankarspik är en spik med räfflor för att försvåra att den dras ur

Vad står på agendan idag då? Jo, jag är ledig denna vackra tisdag medan min ännu odöpta kompanjon sitter och sliter bakom en termitäten skolbänk. Dock ska jag ner till vårdscentralen och få min arm penetrerad av en gigantisk spruta av Dr.Heimer, en psykiskt sjuk sadist. Det är iofs inte helt sant, men jag har en känsla av att det kommer att vara något liknande. Jag måste säga att jag sviker mina principer lite. Jag har nämligen gått och malt om att svininfluensan inte är farligare än någon annan influensa. Men tänk på att svin dör. Enligt wikipedia kan en galt väga 225kg och gillar att rulla runt i skit hela dagarna, så de bör ändå ha ett schysst immunförsvar.

--Fingal

Long time no see

Hej alla mina tusen läsare. Ni trodde väl att jag blivit bortrövad av någon ond leprechaun och ja, det stämmer. När jag suttit där ensam ett par timmar i den kalla fuktiga grottan lokaliserad någonstans i Irlands skogar, kastades en ny stackars sate in. Han blev min rumskamrat den helgen och tvingades lyssna på all idioti som existerar i mitt huvud. Efter att ha delat bröd och vatten i avsaknad av dålig lördags-tv var vi överens.

En ny skribent har anslutit sig till detta fågelbo av agg och tveksamheter.

http://pages.prodigy.net/rockaway/leprechaun4.jpg

Han tvingade oss att dansa vals till fyrtakt...


--Fingal

Lycka

Måste bara kort följa upp mitt inlägg från gårdagen. Jag har hittat tre säsonger av Räddningspatrullen!

Nostalgi återigen

Sitter och kollar igenom youtube efter gamla intron från barnprogram jag kollade på som liten. Själen töms på alla problem och ryms av en enorm bekymmersfri glädje. Ibland önskar jag att jag var sju år igen.


bloglovin
RSS 2.0