Musik ska slå eld ur mannens hjärta och bringa tårar ur kvinnans ögon.

Det var en gråtrist dag i slutet av oktober. Regnet hängde i luften och vattenpölarna var många. Jag drog jackan tätare runt om mig i ett försök att stänga kylan ute. Måste hinna med bussen. Börjar småspringa lite. Vattnet stänker varje gång mina fötter rör vid marken. Turligt nog hinner jag med bussen, och där sitter dem igen. Svintohår doppat i stekfett och lillasysters hårsnoddar tätt åtsittande runt anklarna, upp mot vaderna. Sprakande färger som får mig att vilja kräkas. Men det är inte dit jag vill komma. De sitter och lyssnar på sin jobbiga musik via högtalare. Offentligt. Jag känner hur ilskan väller upp inombords. Men, som den konflikträdda 08a jag är, går jag efter att ha kastat en bitsk blick och sätter mig längre bak.

http://4.bp.blogspot.com/_Pm8DkM8Fc9I/SnvzAON-U5I/AAAAAAAAAJU/UzZDRc-OX8E/s400/Partille-johnny__da_real___s.jpg

Fjortis, Täbb, Partille-Johnny... fler benämningar?

Wait for it

Nu har jag ändrat språket i min mobil till engelska. Det får mig att känna mig coolare. Det får mig att känna mig mer internationell. Det får mig att känna mig viktig. Där det står "underhållning" i era mobiler står det nu "entertainment." Det kan hända att det får motsatt effekt och folk tycker att jag är fånig, men det bryr jag mig inte om. För att citera Barney Stinson; "We're international business men on a very important business meeting." Självklart har jag kvar inmatningsspråket på svenska. Så internationell är jag inte. Det gäller att hålla sig inom en rimlig gräns. Vad skulle mina kompisar tycka om jag började smsa alla på engelska?

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/barney_59010323.jpg


A family without a black sheep is not a typical family.

Min syster är en av de få som känner mig och vet att jag bloggar. Förstå vilket slag under bältet det är när hon tar bort mig från sina bloggar på Bloglovin' och istället lägger till Blondinbella...

Åh denna natt, denna ljuvliga natt...

Eftersom jag inte har något att göra ikväll återstår bara att titta tv-serier och genom TVn leva andras påhittade liv.

Den enda man måste är att dö, och se "Mary and Max"

"Mary Dinkle's eyes were the color of muddy puddles, her birthmark the color of poo."

"Where do babies come from in America? Do they come from cola cans? In Australia they are found in beer glasses."

"Butts are bad because they wash out in the sea and fish smoke them and become nicotine dependent. I am just joking. Because of course it is impossible for a cigarette to remain lit under water. Also, fish do not have pockets to keep cigarette lighters in."

"He is afraid of outside, which is a disease called homofobia."

Alla citat kommer från filmen "Mary and Max." Jag har inte känt mig såhär efter en film sen jag såg "The Shawshank Redemption." Den var riktigt bra faktiskt. Ett mästerverk må jag säga. Rekommenderas absolut. Det enda negativa är att den är slut.


Don't worry, be happy

Just makin' sure no old fella o'mine feelin' bad, sad or mad.

Inte för att jag håller med honom, utan för att det är klockrent uttryckt.

"Samlag före äktenskapet är att betrakta som olaga intrång." - Tom Sharpe


Ja, själv såg man ju Lisa Mårtensson(...)

Imorgon är det idol och jag har tänkt lite på alla flickor som sitter och gråter i publiken. För att komma direkt till saken; Fyfan vad fånigt. Det är ju inte direkt som att "idolerna" skulle vara deras stora förebilder, deras allt. Det är personer som har blivit halvkända genom TV ett par veckor innan. Och då sitter fjortisarna och skriker, gråter, håller händerna om kinderna och för munnen som om de verkligen inte vet vad de ska ta sig till. För vad? Någon som med all säkerhet kommer att glömmas bort inom en snar framtid i 9/10 fall. (Jag har gjort matten.)

Har även tänkt på en annan sak angående samma ämne. Min mamma berättar ofta om bland annat Rolling Stones- och Bruce Springsteen-konserter och vilken upplevelse det var. Jag kommer i min tur berätta för mina barn om U2- och Oasis-konserter. Kommer flickorna i publiken berätta om hur Johan Palm körde en cover i Idol?

Klassiker. Jag är iofs rätt säker på att det är en fake, men en riktigt bra sådan.


Beklagan

Jag är perfektionist. Jag tycker att det är extremt jobbigt när något inte passar in. Jag har bekymrat mig över min design i två dygn nu. Jag klarar inte av det. Kanske kommer att göra om allting. Det konstiga är att jag lägger all fokus på det istället för att skriva inlägg.

Men så är det alltid. Med allt. Jag kan inte göra någonting utan att det ska vara i sin ordning. Det enda som talar emot att jag är perfektionist är mitt rum.

Suck

Jag blir aldrig riktigt nöjd med designen...

Plåster på såren

Om det nu skulle finnas några sniglar kvar ute på upptäcksfärd så tror jag att jag råkade döda den sista. Det kan ha varit en kvist. Låt oss säga att det var en kvist. För att komma över detta trauma återgår jag nu till det som återstår av min rebound-toblerone.

Do as I say, not as I do

Under middagen satt jag och predikade en längre stund om att man inte ska äta snask för ofta, varpå min mor sa att hon hade något i resväskan. Nu, två minuter senare känner jag mig som en hypokrit när jag sitter framför datorn med toblerone i ena handen och ett stort glas röd mjölk i andra.

Bortglömd filmindustri

Industrin för teckenspråkiga barnprogram bör omsätta mer pengar. Jag tycker synd om döva barn som tvingas se på det där. Det borde göras animerade barnprogram där Knatte, Fnatte och Tjatte använder sig av teckenspråk.

Falska ord är inte bara onda i sig själva, de infekterar själen med ondska.

Är det någon mer som stör sig enormt på "Karin" från Mekonomenreklamen? Reklamen vill aldrig sluta visas. Jag fattar inte hur annonsörerna tror att de kan nå ut med en sådan reklam, allt de får är bara dålig publicitet. Tror ni att alla som jobbar på mekonomen ser så där uppsluppna ut och pratar med samma gladlynta röst när man ringer? Hon beter sig som om hon berättade om sin käraste ägodel där hon går runt i butiken och smeker skyltar. Sen undrar jag också hur vackert taket är. Hon tittar upp hela tiden. Kanske är taket som är lyckan i hennes liv.

Avada Kedavra!!!


Man orkar inte skrika hur länge som helst när ingen lyssnar

Känns som att all ondska sprider sig nuförtiden. Könssjukdomar, datavirus och svininfluensan, men inte min blog. Med det vill jag säga "Sprid mig!"

Och på den sjunde dagen...

Hemma igen. Tänkte dra till gymmet idag, men något är konstigt med min nacke känner jag. När jag gör vissa rörelser sticker det till och ilar. Det kanske är jag som inbillar mig. Det kanske är mitt undermedvetna som inte orkar träna idag.

Nu hörde jag ordet "dammsuga" nerifrån. Kanske ska vara taktisk och träna ändå...

Suck, söndag...

Mosebok 2 kapitel 35 vers 2; ”På den sjunde dagen ska ni ha helgdag, en Herrens vilosabbat. Var och en som på den dagen gör något arbete ska dödas. Ni ska inte tända upp eld på sabbatsdagen var ni än är bosatta"

Okej, om guds ord säger att jag ska stanna hemma och kolla på The Big Bang Theory, then so be it.

Motsatt effekt

Min far häller ofta i en krydda när han kokar ris. "Riset får det där lilla extra." Tyvärr gör "det där lilla extra" mig illamående.

Du skall inte vara rädd, jag glömmer dig inte.

Det heter Obs, inte Coop Forum. Även om det var ett tag sedan ändringen så har jag fortfarande inte accepterat det. Obs, Obban, Obbelito, kalla det vad du vill, men inte Coop. (Bör tilläggas att jag aldrig har kallat det för Obbelito.)

Emot sitt lands forna etik

Lyssna!

Handlar om en flicka som växte upp i Österrike under andra världskriget. Tro det eller ej, men "hon" är en nära släkting till mig. En intressant historia. Det är iaf vad jag tycker.

Skygga passagerare når inte sina mål

Det händer ibland att busschaufförer åker förbi stationer. Varför säger inte personen som ska av till då? Istället ser man hur denne börjar vrida på sig förvirrat, som att han/hon inte förstår vad som håller på att hända. Man måste ju kunna ta sig hem med en tjänst man betalar för. Sluta vara så konflikträdda och säg till istället.

"Vad övrigt är, är tystnad."

När blir det en obekväm tystnad?

Är man med någon man känner bra blir tystnaden aldrig obekväm. Tvärtom, den kan komma lägligt och vara väldigt skön ibland, när båda bara sitter tysta. Ungefär på tåget hem från stan. Båda är trötta och därmed orkar ingen dra igång en konversation.

Men om man stöter på någon man känner lite vagt? Då tycker jag alltid att det blir jobbigt om ingen säger något. Det känns som att den personen komma tycka att man är blyg och tråkig. Helt ointressant. Tänk dig att du är med en kompis, vars vän också är med och som du bara haft nöjet att träffa i ca 10 min. Din kompis går på toaletten, och kvar är du med en främling. Genast ska du börja torrkonversera, vilket leder till att du ställer monotona frågor såsom "Jaha, vilken skola går du i då?" och "Gillar du fotboll?" Frågor som du egentligen skiter i vad den frågade svarar. Frågor som den frågade vet om att du skiter i svaret på.

Sen har vi personerna man aldrig har träffat tidigare som sätter sig bredvid en på bussen, endast för att det inte finns några andra platser. Man ser först hur de söker med blicken efter ett säte som ingen sitter bredvid, och hur de till slut motvilligt sätter sig ändå. Dock blir det ingen obekväm tystnad. Lever vi i ett land där det är underförstått att man inte pratar med personer man inte känner?

Inte min grej

Jag undrar hur en katts vardag ser ut. Jag började skriva om en vanlig dag ur min katts synvinkel, men jag insåg att den blev rätt fånig. Den lät lite som en barnbok. Inte nice.

En terrorist i familjen

Min katt har behov som vem som helst. Ibland tror jag att min katt testar mig.

Jag öppnar dörren och innan jag har hunnit kliva in så är katten redan ute. Oj, tänker jag, den katten vill ut. Det dröjer inte länge innan jag får reda på anledningen. På golvet ligger något så äckligt att jag inte tänker nämna det vid namn. Katten förstår nog hur jag blir, och försöker därför komma ut innan jag upptäcker dådet.

Detta har upprepats ett par gånger nu. Jag börjar tro att min katts vardagsrutin börjar bli långrandig, och därför vill han se hur mycket han kan komma undan med.

Inte bra

Mindre roligt/bekvämt/behagligt/lustigt/tilltalande en onsdag:
  • Matematik.
  • Basshunters ständigt återkommande spotifyreklam.
  • Svåra beslut över vare man ska ta copyright på en slogal eller ej.
  • Slut på mjölk.
  • Företagsekonomilärare som man tvingas dras med vad som än händer.
  • Dåliga covers.
  • Jag.
  • Varför finns det ingen mjölk!?

För bråttom för att sätta rubrik

Varför stressar så många? Självklart om man kanske måste hinna med ett tåg eller liknande, men när man inte ens har någon tid att passa? Jag vill bara ta tag om deras axlar och skrika "Lugna ner dig!" Det spelar ingen roll om man missar en buss, det kommer ju en till några minuter efter. Min tanke är att alla stressar till och för saker som kanske är viktiga, men för ofta. Kanske har det på så sätt lagts till deras natur att stressa dagligen, även om det inte är bråttom.

Server gjord av klister

Jag klarar inte av när datorn är seg. Jag fattar inte hur blogg.se kan gå så slött ibland. Det gör att man inte pallar skriva något, då det tar ett par år att komma fram till "Nytt inlägg."

I begynnelsen skapade Fingal listan

Alla mina bekanta, alla bloggläsare och hela min släkt har bett mig att börja göra listor över saker. Därför ger jag till er nu min första lista.

Lista över saker man blir glad av en tisdag:
  • Personer 1,63 långa.
  • Leverpastej med baconsmak.
  • Philadelphiaost tillsammans med närmast överstående, på en macka såklart.
  • Ett helt nytt avsnitt av HIMYM.
  • Inga studier som behövs göras.
  • Limegröna gubbar och ljusbruna troll.
  • I get around - The Beach Boys.

They tried to make him go to rehab...

... but he said 'no, no, no'.

Jag och min vän gjorde en pakt. Inget snask. Med andra ord inga sötsöker eller snacks. Det tog en dag innan han fick återfall. Och han köpte inte lite choklad, han köpte inte chips eller läsk utan en hel tårta. För sig själv. Jag antar att tanken skrämde honom så mycket att den fick motsatt effekt. Det är vad jag kallar självdisciplin.

Tankspridd

Igår stod jag och min vän på perongen i centralen. Vi väntade på vårt tåg som skulle komma 10 minuter senare. När tiden är inne kommer inget tåg. "Vadfan," tänker vi, "varför kommer inte tåget?" Vi står kvar i 5 min och väntar innan vi vänder på oss. Vad får vi se då? Jo, vårt tåg som lämnar perongen. Det hade kommit på andra sidan, ca 7 meter bakom oss, och börjat åka ifrån oss utan att vi märkt någonting alls. Ska man skylla på SL då eller?

Forever young

På min väg hem idag såg jag en medelålders man på en cykel. Helt normalt. Men det roliga var att den här mannen höll på att åka runt på bakhjulet förbi folk, precis som småkillar som vill imponera gör. Den enda tanke som gick i mitt huvud var: "Där har vi en man som vägrar att inse att ungdomens dagar är förbi." Men jag gillar det. Varför skulle man inte kunna agera 14 när man är 40?

Tillägnad dig, du tunnhårige men ändå våghalsige man.


"Kent Mansley, jobbar för regeringen"

Järnjätten, en film som väcker många minnen.

 

http://www.deeplyshallow.com/images/giant4.jpg

Kent Mansley, från Järnjätten.


Årets flopp

Varför var inga bra bloggar nominerade till årets blogg? 

Kunde ingen riktig ha vunnit? Någon som skriver om något vettigt, och inte bara om smink, kläder och andra ytliga saker. Kunde inte Egoina vunnit, den enda rimliga bloggaren som var nominerad i år? Hade jag fått välja vilken blogg som helst hade jag gett priset till JohannaFahlvik.blogg.se.

För övrigt undrar jag vad jag gör uppe nu. Jag sitter bara och glor. Helt onödigt. Ingen glad energi i kroppen. Ingen energi alls för den delen.

Nej, nu ska jag sova istället för att sitta här och gnälla.

Lägesrapport

Ligger i min säng och lyssnar på min Spotify-lista "Vice City", allt bra från 60-, 70- och 80-talet. Folk stressar så jag blir väl tvungen att hoppa in i duschen nu. Bara för att visa min upproriska sida ska jag ligga kvar 5 min till och göra ingenting alls.

Med i leken, leken tåla

Allt började när jag satt på bussen en dag för något år sedan, och ville se hur länge jag kunde klara av att inte trycka på stoppknappen. Efter ett tag blev det där ett spel. Jag fick endast trycka på knappen om bara jag skulle av bussen. Om jag tryckte och någon annan gick av med mig hade jag förlorat. Nu har spelet blivit en tvångstanke. Jag blir bokstavligt talat ledsen om jag trycker på knappen och någon idiot som har suttit och slumrat går av.

Inte en sekund försent

Äntligen är Camilla ute ur Idol. Camilla, som totalt tog livet av My heart will go on, för att sedan göra samma misstag med Hallelujah, slipper vi nu se hädanefter. Återigen kan jag titta på programmet i harmoni, tills jag lär mig att störa mig på någon annan. Jag skulle faktiskt - på kostnad av tittarsiffror - ge juryn all makt i bedömningen, så att rätt person vinner i år.

Potatis

Min nya upptäckt: Äter man chips när man är torr i munnen, klumpar chipsen ihop sig och blir till nya potatisar.

Fredagsmyshelvete

När i helvete ska dem sluta spela Fredagsmys-låten? Jag börjar bli riktigt trött på den nu. Inte för att jag någonsin har tyckt om den. Här nedan är en kille som illustrerar min reaktion när den reklamen visas.


Mindre omtyckt överraskning

När man stänger av datorn installerar den ibland uppdateringar. Igår precis innan jag skulle sova var ett sådant tillfälle. Det är alltid spännande att se hur många uppdateringar som behöver hämtas. Jag tänkte "Det är säkert bara två eller tre stycken, det går säkert snabbt." Förstå vilken glädjechock jag fick - ni bör veta att datorn står bredvid sängen och låter inte direkt lite - när skärmen visar;

"Installerar uppdatering 1 av 22"


Makes me feel special

"Tycker din blogg är jätterolig att läsa." Sånt blir jag glad av. Så då tackar jag. Men ibland upptäcker jag att det är flera andra som har hunnit före och tackat den snälla bloggaren som gillar det jag skriver. Då går jag in på deras bloggar och ser att dem har fått exakt samma kommentarer. Då undrar jag: Har personen läst flera bloggar noga och tyckt om alla, eller har man använt sig av den bekväma Ctrl+V?

Dagen som varit

Idag har jag...

... fört diskussioner om ett och samma ämne med olika personer och kommit fram till att det finns många som uttalar sig först och tänker sen (eller inte alls).

... blivit glad över en sovmorgon för att sedan snabbt få den tagen ifrån mig.

... kommit fram till att "Mammas pojkar" är likt "Big Brother" på ett sätt: En hop idioter i ett hus.

50, men beter sig som 5

Jag tycker att det är ganska sorgligt när folk inte kan argumentera för sin sak, utan lämnar ämnet med att säga "Du är säkert också ett borgarsvin!"

Jag menar, hur lätt är det att bli tagen på allvar då?

Solen är blå

Aftonbladet är verkligen lättläsning för trögtänkta. Idag skrev de att "Skattebetalarna får betala en bastu för 1,9 miljoner kronor." Artikeln är skriven på ett sätt som får läsaren att uppleva att Reinfeldt skulle ha tagit saken i egna händer och anlagt ett eget privat spa. Fel. Reinfeldt har inte ett skit med det här att göra. Och kostnaden är inte för en bastu, utan för renoveringen av en hel flygel i ett k-märkt hus. Byggnaden är också statligt ägd, alltså måste renoveringen betalas med skattepengar om den inte ska stå och förfalla.

Ur Aftonbladets synvinkel; Det fanns en bastu i flygeln. Den totala kostnaden för renoveringen gick på 1,9 miljoner. Vi skriver att allt las ner på en bastu, och får det att se ut som att Fredrik Reinfeldt är hjärnan bakom. Vips, nu har vi skapat illusionen av en skandal och nu får vi fler läsare. Score.

Det fula är att folk köper det. Hade Aftonbladet skrivit att "Solen är blå" hade väl somliga gått på det med. Inte en chans att Reinfeldt skulle anlägga en privat relax-avdelning för nästan 2 miljoner, småflina och säga "skriv upp det på Sveriges skattebetalare."

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5961381.ab

Livsstil med Desiree Nilsson

Fastnade för ett youtube-klipp. En "videoblogg" av Desiree Nilsson. Istället för att bädda in klippet i inlägget så länkar jag istället. Anledningen är att jag vill att ni ska lägga märke till kategorin. "Så här gör du och stil". Vad vi möts av är en hepatitsmittad lobotomerad idiot på ecstasy, sjungandes på Sveriges sämsta raplåt ständigt skiftandes mellan flera olika tonarter.

Se klippet mates!

Hasta la vista, darling

Terminator 2 är en perfekt film om man vill se mycket action utan något större djup. Jag tänkte på en sak idag. Jag skulle vilja se en alternativ version där Arnold Schwartzenegger pratar med ett brett brittiskt uttal. Skulle inte det låta rätt roligt? Tänk er att han tar upp pistolen och ska precis skjuta sönder den frusna fienden. Som catchfrase hör man en trevlig brittisk accent som säger "Hasta la vista, darling."


Utförsäljning av mina principer

För ett tag sen blev jag medlem på en sida som heter "Bloggtrafik". Idén är att man ska få fler besökare till sin blogg genom att klicka på andras bloggar. Hur bra funkar det? Inte alls bra. Grejen blir att man sitter och klickar sig  vidare bara för att samla poäng, och läser inte inläggen. Och det är väl ändå det viktiga, att folk läser det man skriver? Inte bara att de klickar sig in och inom loppet av 5 sekunder redan är inne på någon annan blogg.

Sen förstör det statistiken. Man ser inte hur många som verkligen är läsare. De trogna läsarna blandas ut med poängjagande freaks som någon gång gör en hastig reklam; "Hej, titta min blogg!"

Det här inlägget är inte bara skrivet för att jag ska värva medlemmar och på så sätt få mer poäng. Eller? Jag ska låta länken stå här nedan bara för att.

Klicka här om du trots allt vill gå med.

Läraryrket, inget för mig, fortsättning...

Jag tror jag har sagt meningen "Ja, men vafan, flytta bak kommatecknet bara!" ca tiotusen ggr nu.

Läraryrket, inget för mig

Jag skulle aldrig kunna bli lågstadielärare. Jag märker det när jag hjälper mitt småsyskon med matten och problemet sitter i divisionen 360 delat på 8, eller att utrycka meter i centimeter. Det slutar ofta med att jag skriker "Vad fan är det du inte fattar!?" Kanske lite hårt, men jag blir ofrivilligt frustrerad när lätta saker inte fastnar.

Platta texter

Hur kommer det sig att mycket av all rap handlar om att låtskrivaren har en massa pengar? Det säljer tydligen bra, konstigt nog.

Och när artisterna upptäcker att det säljer bra, ja då skriver de en ny låt om att de fick en jävla massa stålar för den förra låten.

Men om artisterna inte har så mycket pengar? Jo, då skriver de om hur farliga de är, hur mycket de bråkar alternativt hur många flickor de sätter på.

Sen finns det ett par som är riktigt schyssta, t ex Changes med 2pac.

En annan som kan skriva texter är Neil Young.

Spårlöst försvunnen

Jag har inte tänkt en enda djup tanke på hela dagen. Därför ska jag nu försöka finna mitt inre igen.

Hur finner man sitt inre?

1. In på Youtube och leta efter stillsamma havsljud.

2. Därefter öppnar du Spotify.

3. Sätt nu på Lundell. Va? Nej, spela hans låtar alltså. Öppna landskap är ett utomordentligt exempel.

4. Kombinera nu dessa ljud och melodier.

5. Det kan behövas lite alkohol innan dessa steg, men jag lovar att vad du finner är ett helt nytt litet jag. Kanske en rappare eller en medelålders bibliotikarie.

Mitt möte med sagornas värld

Vindarna blåste kallt. Löven hängde brunoranga på träden med den röda himlen som bakgrund. Det var en dag i oktober, bland dem första då man verkligen märker att hösten är kommen. Det var då jag såg henne. Hon stod vid busshållsplatsen och ögonen under hatten såg längtansfullt ut i luften. Hon var klädd i en gammaldags rosa klänning och ovanpå det ett vitt förkläde. Hon hade ett svart paraply i sin högra hand som hon kramade hårt, rädd för att mista det. Det var nämligen hennes färdmedel hit, och antagligen hem igen.

Det var dagen då jag träffade Mary Poppins.

I klarspråk: Det var en märklig flicka vid bussen idag iklädd någon mindre vacker mormorsklänning. Med tanke på hennes paraply och hatt tillsammans med resten av hennes outfit såg hon ut som om hon var direkt tagen ur Mary Poppins.

Stalkerkänsla

Jag har en ond aning att Petra Mede förföljer mig. Men aldrig inte i sin fysiska form, utan på bild, TV eller som en röst viskandes läskiga saker i mitt huvud.

Nu för en liten stund sen dök hon upp i min brevlåda. Jag liknande en liten flicka som sett en spindel då jag gav av ett gällt skrik och tappade all post på den blöta marken. Vad jag möttes var en tidning i brandgula nyanser och en närbild på hennes gap. Tidningen hette LiV. När jag fann mig själv helskinnad tordes jag titta närmare. Det vad Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadades tidning. Fann mig själv att undra om hon kanske var fysiskt skadad också, eller om det låg kvar på den psykiska planhalvan. 

Vad artikeln handlade om vet jag inte. Vågade inte läsa. Men jag skulle tippa på att den handlade om Maud Olofssons sexliv.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/petra-cover_56793105.jpg


Iakttagelse

Jag har till märke att jag inte är den personen som brukar skriva långa inlägg. Men någon gång snart så ska det bli ändring. Iaf en gång.

Natur, myspys och pensionssparande

För att spinna vidare på ämnet reklam. Det finns en riktigt härlig en. SPP. Ni vet, den när Samuel Förler är ute på en gammal landsväg mitt ute i ingenstans och filosoferar. Jag undrar om det finns dem som åker ut i naturen, pratar om pensionssparande och drar något Strindberg-citat då och då. Isåfall skulle jag ansluta mig till truppen direkt. Iallafall om de verkar lika mysiga som Samuel här nedanför.



Priceless

Jag HATAR en viss reklam. ÖoB. Fyfan. Finns det något mindre enerverande än när idioten i blått skriker "TYVÄRR DET BLEV PRAAAAJSLESS FÖR DIG." Och det enda positiva med den andra varianten är att den är kortare än den första.

Onödig uppdatering

Vad gör jag nu? Jag sitter och kollar på engelska Wallander och hänger inte med alls. Svårt att göra det med laptopen i knät. Fascineras av hur konstigt det låter när den breda brittiska dialekten uttalar namn som Lars Magnusson. Samtidigt äter jag felgjorda maränger vars konsistens påminner om frigolit. Lite annorlunda? Ja. Gott? Nej, inte riktigt. Har jag ätit frigolit? Ja.

En symfoni utan dess like

Jag lyssnade nyligen på när AmandaVarDet sjunger, och jag må säga att jag älskar hennes röst. Men helst lyssnar jag till ljudet av en katt som har hängts upp i svansen utanför ett fönster och försöker klösa sig in genom rutan.

Läge för reklam?

Det går mot slutet i matchen Sverige - Danmark. Alla sitter kallsvettiga. Sverige ligger under med 1 - 0 efter att ha fått två mål bortdömda. Tårar rinner. Nu gäller det. Pressen ökar för var minut som går. Sverige måste kvittera. Just då tycker Kanal 5 att det är extremt nödvändigt för Sveriges alla fotbollsfans att veta; "Missa inte CSI Miami direkt efter fotbollen."

CSI Miami: Ett dåligt försök till spinoff-serie att mjölka ur det sista som finns kvar av CSI.

Ja, vem bryr sig om Sverige förlorade, vi fick ju se CSI Miami efter!

Ännu ett utbyte

Snälla, skänk Petra Mede till något land långt borta. Hon kan inte se en gräns utan att gå över den. Hon finns fan överallt nuförtiden. Det gör även klamydia.

Istället tar jag mer än gärna emot 80-talets Eddie Murphy. Delirious, behöver inte säga så mycket mer. "Vad är Delirious?" Jo, www.justfuckinggoogleit.com...

Värt att tänka på

En vän sa till mig idag; "En familj utan mat har ett problem. En familj med mat har flera tusen problem."

Vännen hade hört det på TV.

Nimroholic

Jag var emot alkolås till tangentbord. Sen läste jag Nimrods blogg. Nu har jag en ändrad uppfattning.

Vem ska vi ge pris till...?

Obama får Nobels fredspris. Schysst. Vad har han gjort? Njae, han är en hygglig kille bara. Okej. Toppen, här har du ditt fredspris Obama.

Kluvna tankar

Jag är en person som dras utav starka impulser. Ett tecken på det är att jag nyss gjorde en ny blogg, kopierade allt jag gjort i denna blogg och klistrade in den nya. Det tog mig hela dagen. Sen drabbades jag av beslutsångest och följde min vise väns beslut; "Jag skulle behålla det gamla tills jag med buller och bång och självsäkerhet skulle gå in i det nya." Sagt och gjort, en hel dags arbete i onödan. Man måste älska impulser och beslutsångest.

Tusen tack

Varför känner somliga att man måste ge en liten vänlig vink som tack till bilförarna när dem stannar framför övergångsställena? Det är lag på att de ska stanna. "Tack för att du följer lagen och inte kör på mig, det är vänligt av dig."

Bloggpynt

Har märkt att många bloggare lägger in massa klockor och musik med mera på sina bloggar. Inte jag. Det här är ingen jävla julgransblogg. Om man inte vet vad klockan är får man väl lära sig att kolla nere i högra hörnet på datorn. Räcker inte det?

Pojkes Mamma

TV4 har ett nytt program igång. Mammas Pojkar. Programmet går kort och gott ut på att morsor står gör reklam för sina egna söner, varav tjejer ska dejta dom. Nu innan programmet ska börja har alla mödrar postat en varsin videohälsning till Sveriges alla donnor. Jag har fastnat för en speciell mamma. Mamma Susanne.

I reklamen på TV förklarar hon att sin son är "läcker." Ska en mamma tycka att sin son är "läcker"? Inte nog med det. Tjejen hon (och inte hennes son) ska träffa ska vara av europeiskt ursprung. "Inga stora kulturkrockar, det är nog inte bra i längden." Men det roligaste av allt är; "Hon ska absolut inte vara bisexuell." Men snälla lilla mamma. Nog för att du tycker om ditt eget utseende, men inte behöver du vara orolig för att hon kommer stöta på dig. Varför skulle hon annars vilja att flickvännen inte ska vara bi?

Förlåt Tim, men jag får inte dåligt samvete av att snacka skit om din mamma.

Halv åtta hos Carl-Otto

Jag vet inte om ni har sett "Halv åtta hos mig" den här veckan. Till er som inte gjorde det; Var glada. Till de arma människorna som gjorde det; Jag beklagar. Vad vi möts av är en väldigt viktig liten herre. Ett typexempel på den person man föreställer sig när man tänker på en Besserwisser. Med slickat hår och kavaj gör han sig märkvärdig över allt, och berättar alltid till kameran efter middagen vad som inte passade.

Sen när det är dags för prisutdelning säger han tappert att alla är minsann värda vinsten. Dock avslöjar hans min vad han egentligen tycker. Han slickar sig runt munnen och ögonen spärras glupskt upp när han får syn på pengarna. "Men man är ju rätt sugen på att vinna," erkänner han diskret.


https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/vs2viyvq_56296796.jpg

Carl-Otto i mitten till höger. En lagom uppblåst man.


Filmfestivalen Nobel nästa

Jag kom att tänka på en person jag känner. Jag känner henne så pass väl att jag inte har pratat med henne på minst tre år. Anledningen att hon har fäst sig i mitt minne är att hon äger titeln "Den minst allmänbildade person jag någonsin haft nöjet att träffa." Till exempel:

Vi sitter och pratar, och jag råkar ta upp ämnet nobelpriset, varpå hon frågar vad det här "Nobel" är för något. En jobbig tystnad råder för ett ögonblick. "Alfred Nobel," säger jag, "uppfinnaren av dynamiten, Sveriges mest kända person, nobelpriset. Ingen klocka som ringer?" Jag ser på henne och skulle lika gärna kollat ut genom fönstret. Det var helt tomt. Utan att förklara vad detta nya "Nobel" var gick jag därifrån.

Ett par dagar senare skriver hon på msn att nu minsann, så vet hon vad Nobelpriset är. "Jaså, vad är det då?" "Det är en prisutdelning för bästa uppfinning, film, musik och sånt," svarar hon belåtet och tänker att nu satte jag honom verkligen på sin plats.

När jag berättar det andra exemplet kommer ni tro att jag ljuger, men ni får väl ta det på mitt ord. Jag har precis drivit lite med henne, vilket hon uppenbarligen inte har förstått. Jag förklarar att jag var ironisk, och nu frågar hon vad ironisk betyder. Jag ber henne att fråga någon annan. En kort stund senare säger hon att ironisk är när man inte vet någonting. "Jaha," säger jag, "hur kom du fram till det då?" "Jag frågade min kompis, och hon sa vet inte."

...

Det här har stört mig i tre år. Tre hela år. Jag förstår inte att jag inte kan släppa det. Det kanske är jag som är dum.

Snygg header

Ja, jo tack. Det var därför jag började blogga. För att folk skulle gilla min header. (?)

Men det klart att jag blir glad över att folk gillar designen. Hoppas dock att det inte är enda anledningen till att min blogg läses...

Ett impopulärt möte

Besöken hos skolläkarn var aldrig direkt omtyckta. Det kunde bara sluta på två sätt. Antingen fick man en tjock nål inkörd i armen, efter att alla klasskamrater hypat upp det så att man förväntade sig en rostig spik från järnåldern, eller så var det hälsokontrollen. Innan hälsokontrollerna spred sig alltid nyheten som en pestvåg bland killarna. Läkarn skulle ta på sig en gummihandske, och ja... känna på dem lite.

Inget av ovanstående var särskilt tilltalande. Ännu mindre behagligt.

Hälsa eller inte hälsa, det är frågan.

En del folk känner man, andra inte. Men det finns dem som man känner lite vagt. Det jobbigaste är personer som man inte vet om man ska hälsa på eller inte. Jag har tagit som vana att hälsa ändå, man förlorar ju ingenting på det. Men man märker direkt när någon tänker i den tankebanan. Jag har uppmärksammat att detta i regel sker enligt tre steg.

  • Först möts blickarna en kort sekund. Genast tittar personen bort.
  • Man kommer närmare varandra. Det är nu man märker att personen blir obekväm. Han/hon vrider diskret på sig och sneglar efter ett tag lite.
  • Vid den tredje punkten är beslutet fattat. Antingen tittar personen upp, säger hej och tittar sedan snabbt ner i marken. Eller så försöker personen misslyckat låtsas som att han/hon inte såg.

Aktuellt läge

Klockan är nu snart ett och vad har jag lärt mig hittills idag?

Jo, jag har lärt mig...

... att jag hade kunnat stanna hemma utan några negativa konsekvenser.

... att det faktiskt inte är så varmt utomhus som det ser ut genom fönstret.

... att det finns personer som tar riktigt illa vid sig om man kränker hästar.

Hästar

Djur som går och skiter samtidigt kan inte vara annat än korkade.

Undermedveten inbrottstjuv?

Har kommit på mig själv med att tänka kriminella tankar nu på sistone. Påväg hem från busshållplatsen funderar jag alltid på hur jag ska gå tillväga för att ta mig in osedd i hus. Jag har aldrig planerat att sätta planerna i verket, utan det är endast i teorin min kreativitet inom området existerar.

Det är alltid ett speciellt hus. Husets ägare är ofta ute och klipper gräset när jag harmlöst går förbi. Det är lätt att bli sedd då. Man måste grunna på problemet mer. Att kracka en ruta till ett hus där ingen är hemma är ju inte lustigt överhuvudtaget.

Oftast skenar fantasierna iväg och slutar med att jag bygger en linbana till huset från ett träd, alternativt att jag att jag söver den stackars tanten med hjälp av ett afrikanskt blåsrör. Operation "Underjordisk gång" har också korsat mina tankar.

"Jag gör det nästa gång jag har på mig min svarta ninjadräkt", tänker jag alltid och traskar vidare.

Vilken station bör man stiga på vid för att överleva?

En tanke slog mig på bussen idag. Varför har vissa SL-bussar säkerhetsbälte? För det första är det ju ingen som använder dem direkt. Men det var inte det jag funderade mest över. Vissa bussar har ju en tendens att bli överfulla. Vad händer med ståpassagerarna om bussen skulle krocka? Det är ju bara stolarna som har bälten. SL kanske tänkte något i den här stilen; "Vi ger hälften av passagerarna säkerhet, då mister vi några färre kunder när det förr eller senare skiter sig". Och en dag kanske den där enda passageraren som vill ha extra säkerhet stiger på, men alla platser är upptagna.

Nej, ska man göra något ska det göras fullt ut. Antingen skiter SL i bälten helt, eller så får de komma på ett system där passagerarna som står upp kedjar fast sig i busstaket.

Skepsis

När somliga håller med mig tvivlar jag starkt på att jag har rätt.

Vad är det för jävla människor?

Jag öppnar locket till smörpaketet. Möts av en guldfolie. Drar sakta av. Men vad fan? Då har någon idiot vart där innan och lämnat skyddsfolien. Hur kan man göra något sådant tänker jag då. Drar man bort den så pass mycket att man kan ta smör, då är ju halva arbetet gjort. Varför inte bara slänga den?

Ni tänker säkert; "Vadå, det är ju bara en folie?" Kanske det, men det står för så mycket mer. Det står för slarvaktighet, arrogans och försummelse. Och det är inte bara för att de tycker att det är "jobbigt" att slänga den. Att dra av folien är ett privilegium. Det är en av de härligaste känslorna i världen. Så dåren har egentligen lämnat den kvar med flit, hindrat sig själv från att fullfölja arbetet, bara för att jävlas. Vem fan tycker om att återuppta det någon annan har påbörjat? Det är ju som att ta emot ett tuggummi direkt efter det att någon har tuggat ur all smak.

Men så allvarligt är det inte. Men störande dock.

Tidsfördriv

Photoshop räddar en söndagsmorgon.


Folk måste skaffa sig liv

Gick in på bloggportalen.se nyss och såg att de mest sökta termerna är;

1. kissie oskuld
2.
sex
3. ormen i paradiset
4. sexstory.se
5.
nimrod
6.
anna anka
7. kissie
8. topless

Vad söker folk på egentligen? Är det så jävla viktigt att veta om kissie är oskuld eller inte? Finns det verkligen ingenting som kan tyckas viktigare här i livet? Kissie, en fjortis till nolla som skriver om sitt "glamorösa" liv. Och ändå, av någon outgrundelig anledning vill alla veta allt.  "Åh shit, Kissie kanske är oskuld, nu måste jag söka och ta reda på alla fakta som finns kring detta skvaller!" Kom igen...

Och till de som söker på topless; är det en porrhemsida eller en bloggportal ni tror att ni är inne på? Varför inte surfa på en vanlig hygglig porrsajt där ni kan vara säkra på att få se lite tuttar?

Klassiska stereotyper

Jag umgicks med ett par vänner ikväll och så möter vi ett annat gäng, tydligen mina vänners kompisar. Ni vet att dem flesta gäng har vissa typiska medlemmar. Gamla filmklassiker. Ikväll framgick det extremt tydligt vilken roll den ena killen i deras entourage hade. Just det, den sköna tjockisen som bara tänker på att äta.

Den här prissen var fan i mig en djävel på mat. Han kommer in i rummet, magen misslyckat dold av en stickad tröja. Han sätter sig på en pall och frågar direkt om han kan få smaka lite chips, varav en liten diskussion om just chips börjar. Han avbryter sig efter ett tag när han ser att min kompis har tagit fram en Ben&Jerry's. Han tittar drömmande på glassbyttan och ber honom "passa" den, som i "passa vidare". Han fortsätter med att berätta exakt om vad han åt på grillen tidare den dagen. När han har suttit och pratat om käk i en dryg timme, reser han sig och förklarar att han ska till ICA och handla något. Hans anhängare frågar då om det är absolut nödvändigt. "Det känns rätt", klargör han samtidigt som han försöker se ädel, nästan adlig ut. 

Det var skrämmande hur idealisk han var. Han var i princip Vern från filmen "Stand by me".


https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/13008-18125_55671022.gif


"If I could only have one food for the rest of my life? That's easy. Pez. Cherry flavor Pez. There's no question about it."

Toppjobb

Jag undrar vad skylthållare har för karriärstege. Hur får man ett sånt jobb? Arbetstimmar? Lunch? Semesterersättning? OB-tillägg?

Jag tror att skylthållarna i regel är en illa omtyckt släkting till restaurangägaren. Kanske en failure till brorsa som måste få ett jobb på något sätt. Den släkting som måste sitta kvar i bilen för att minska risken för P-bot.

Sen när man ska söka ett annat jobb så visar de stolt upp sitt CV.

- Jaha, vad har du jobbat med tidigare då?
- Skylthållare, de närmaste 20 åren faktiskt! *Visar stolt upp hur man ska hålla skylten för att undvika köldskador*
- Jaså jaså... vad fick du... för erfarenhet av det?
- Två förfrusna tår och kunskapen att man svimmar om man står still för länge.
- Och du tror att det kommer hjälpa dig här på handelsbanken alltså?
- Absolut.
- Kanon, jobbet är ditt.

Superkrafter

Jag hatar att stiga upp på morgonen. Det snackas om att man vill bli jättestark, kunna flyga, göra sig osynlig och sånt skit. Jag skulle fan hellre vilja vara morgonpigg.

Fair Trade(?)

Snälla, befria Sverige från "Storstadspojken". Här har vi en självbelåten norrlänning som tror att vara Blondinbellas pojkvän innebär att äga världen. Med en prep-school-frilla skriver han sliskiga och högdragna inlägg i sin egocentriska blogg.

I utbyte röstar jag för Rick Astley. Mannen, rösten, dansen. Sverige har mycket, fagra landskap, vackra tjejer, Peppe Eng, men fan inte självaste Rick Roll. Jag är avundsjuk.


https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/rick-astley-best-act-ever-mtv-europe-music-awards_55531804.jpg
En legend.

Nostalgisk längtan

Ibland finns det dagar då man önskar man var tillbaka i förskolan. Livet innehåller så jävla många tillfällen då man vill göra som strutsen och gräva ner skallen marken. Som när ens chef som man hade under något endagskneg ringer och berättar kort att löneinbetalningen stutsade och att det är fel på kontonumret. Eller när man kommer hem efter en hård dag av slit, är förkyld och inser att man måste städa innan dammråttorna vaknar till liv och belägrar huset. Mina enda bekymmer som liten grabbhalva var:

- Hur ska jag få mamma att köpa den nya spiderman-gubben?
- Hur ska jag gå tillväga för att ta den här stjärnan på Super Mario 64?
- Ska jag bygga med Lego, eller se Pokémon - The first Movie?

Dessa tre punkter var allt som existerade i min lilla värld.


https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1407194/images/2009/story_55478702.jpg
Mitt tidigare liv.

Dagens I-landsproblem

Problemet med AmandaVarDet och sina videobloggar är att hon har förmågan att prata, men inte förmågan att formulera sig.

Skrivtorka

Det är svårt att veta vad man ska skriva om ibland, speciellt eftersom jag inte berättar om min dag ordagrant blandat med massa ljud i X antal youtube-klipp. Därför ska jag skriva om min dag med hjälp av två andra bloggares sätt att formulera sig.

"Hejhej bloggen... Mm! ... Idag har jag borstat tänderna... Mm! ... Med fluortandkräm... Mm! mhm... och sen har jag vart i skolan... Mm! ... Där hade jag lektioner... Mhm! ... Som var tråkiga... Mm! ... Men vem bryr sig liksom... Mm! hihi Mm! ... Hejdå bloggen, Mm!"

"Chaa Chaa bloggen, det var ett tag sen. Har inte uppdaterat på en timme, tyckte det va dags liksom. Borstade tänderna med fluortandkräm imorse, gud så goo' den va! Idag har jag vart i skolan och det va feeett schteeek. Jag schtekte liksom lite på lektionerna. Hade på mig ett par jeans, från typ... Replay. Ganska schtek faktiskt. Jaja, nu fick jag bråttom, Chaaa Chaaaa bloggen."

Får killar gråta?

Svaret är Ja. Men inte alltid. En slags manlig norm säger att killar endast är tillåtna att gråta under följande omständigheter:

1. Fotboll. När det går det går illa för ens lag finns inget att hålla igen för. Används ofta som ursäkt för att gråta ut.

2. Av patriotism. Glädjetårar för ens fosterland. No one can blame you, boy...

3. Krig. Allt är tillåtet i krig ("och kärlek").

http://1.bp.blogspot.com/_TAm9S4IMSGg/ReRiBtu4sRI/AAAAAAAAAZ0/QvD8HVK6_co/s400/LOTR_FrodoSam.jpg

"Lugn, det går bättre för Djurgården nästa säsong."


RSS 2.0