Finns det något som är bättre än att ta sig en siesta efter en lång och jobbig dag? Tror faktiskt inte att det finns det. Om någon skulle fråga mig efter en lång dag om jag vill följa med på en kort resa till månen över kvällen så hade jag tackat nej. Ingenting slår en siesta.

Jag har kommit på det ultimata. Pyssling i lampa. Den har allt det bra från pysslingar och andar i lampor. Man har pysslingen i en lampa och kan plocka fram denne när man känner för det. På så sätt slipper man höra hans tjat hela tiden. Han kan också uppfylla tre önskningar istället för att förminska en. Han är lika liten och praktisk som en pyssling, med samma roliga giriga beteende. Det bästa är att han även har gömt guld vid regnbågens ände.

Pyssling i lampa, det kommer att bli en hit!

--Fingal

Äntligen! Äntligen har nissarna på SVT förstått det som vi andra varit medvetna om väldigt länge, Melodifestivalen är så pass usel och tråkig att den får "Hollywoods fruar" med Anna Anka i spetsen verka som ett program värt att titta på. Vem som helst, till och med Anna Anka själv, borde förstå att någonting är fel när ett TV-program har blivit så pass uselt.

Melodifestivalen behöver fräschas upp så att det för en gångs skull kan leva upp till sin genre underhållningsprogram. I och för sig var ju SVT nära på att hitta en lösning till detta när man i fjol lät Petra Mede leda det hela. Vi vet alla hur det gick. Det var ju som dömt till fiasko innan hon ens öppnade munnen för första gången, och nej Petra inte öppna munnen för att svälja så som den "riktiga Maud".

Men nu har SVT allt överträffat sig själva. I år har de givit ansvaret att leda Melodifestivalen till ingen mindre än Dolph "Doffe" Lundgren. En riktig karlakarl är vad Doffe är. Vem kan begära något mer än Doffe? Han har allt den mannen. Kroppen är inget att snacka om, den kan inte bli mycket bättre, men något som de flesta inte vet är att anledningen till att han lämnade mammas köttbullar och potatis för USA var att han fick ett stipendium för att studera på MIT. Detta betyder alltså att han har utseendet, han har hjärnan och han har pengarna. En perfekt man helt enkelt vilket är precis vad Melodifestivalen behöver.

Måste bara kort följa upp mitt inlägg från gårdagen. Jag har hittat tre säsonger av Räddningspatrullen!

Sitter och kollar igenom youtube efter gamla intron från barnprogram jag kollade på som liten. Själen töms på alla problem och ryms av en enorm bekymmersfri glädje. Ibland önskar jag att jag var sju år igen.

Nu har jag ändrat språket i min mobil till engelska. Det får mig att känna mig coolare. Det får mig att känna mig mer internationell. Det får mig att känna mig viktig. Där det står "underhållning" i era mobiler står det nu "entertainment." Det kan hända att det får motsatt effekt och folk tycker att jag är fånig, men det bryr jag mig inte om. För att citera Barney Stinson; "We're international business men on a very important business meeting." Självklart har jag kvar inmatningsspråket på svenska. Så internationell är jag inte. Det gäller att hålla sig inom en rimlig gräns. Vad skulle mina kompisar tycka om jag började smsa alla på engelska?

"Mary Dinkle's eyes were the color of muddy puddles, her birthmark the color of poo."

"Where do babies come from in America? Do they come from cola cans? In Australia they are found in beer glasses."

"Butts are bad because they wash out in the sea and fish smoke them and become nicotine dependent. I am just joking. Because of course it is impossible for a cigarette to remain lit under water. Also, fish do not have pockets to keep cigarette lighters in."

"He is afraid of outside, which is a disease called homofobia."

Alla citat kommer från filmen "Mary and Max." Jag har inte känt mig såhär efter en film sen jag såg "The Shawshank Redemption." Den var riktigt bra faktiskt. Ett mästerverk må jag säga. Rekommenderas absolut. Det enda negativa är att den är slut.

Lyssna!

Handlar om en flicka som växte upp i Österrike under andra världskriget. Tro det eller ej, men "hon" är en nära släkting till mig. En intressant historia. Det är iaf vad jag tycker.

På min väg hem idag såg jag en medelålders man på en cykel. Helt normalt. Men det roliga var att den här mannen höll på att åka runt på bakhjulet förbi folk, precis som småkillar som vill imponera gör. Den enda tanke som gick i mitt huvud var: "Där har vi en man som vägrar att inse att ungdomens dagar är förbi." Men jag gillar det. Varför skulle man inte kunna agera 14 när man är 40?

Tillägnad dig, du tunnhårige men ändå våghalsige man.

Järnjätten, en film som väcker många minnen.

 

Kent Mansley, från Järnjätten.

Äntligen är Camilla ute ur Idol. Camilla, som totalt tog livet av My heart will go on, för att sedan göra samma misstag med Hallelujah, slipper vi nu se hädanefter. Återigen kan jag titta på programmet i harmoni, tills jag lär mig att störa mig på någon annan. Jag skulle faktiskt - på kostnad av tittarsiffror - ge juryn all makt i bedömningen, så att rätt person vinner i år.

För att spinna vidare på ämnet reklam. Det finns en riktigt härlig en. SPP. Ni vet, den när Samuel Förler är ute på en gammal landsväg mitt ute i ingenstans och filosoferar. Jag undrar om det finns dem som åker ut i naturen, pratar om pensionssparande och drar något Strindberg-citat då och då. Isåfall skulle jag ansluta mig till truppen direkt. Iallafall om de verkar lika mysiga som Samuel här nedanför.

Jag umgicks med ett par vänner ikväll och så möter vi ett annat gäng, tydligen mina vänners kompisar. Ni vet att dem flesta gäng har vissa typiska medlemmar. Gamla filmklassiker. Ikväll framgick det extremt tydligt vilken roll den ena killen i deras entourage hade. Just det, den sköna tjockisen som bara tänker på att äta.

Den här prissen var fan i mig en djävel på mat. Han kommer in i rummet, magen misslyckat dold av en stickad tröja. Han sätter sig på en pall och frågar direkt om han kan få smaka lite chips, varav en liten diskussion om just chips börjar. Han avbryter sig efter ett tag när han ser att min kompis har tagit fram en Ben&Jerry's. Han tittar drömmande på glassbyttan och ber honom "passa" den, som i "passa vidare". Han fortsätter med att berätta exakt om vad han åt på grillen tidare den dagen. När han har suttit och pratat om käk i en dryg timme, reser han sig och förklarar att han ska till ICA och handla något. Hans anhängare frågar då om det är absolut nödvändigt. "Det känns rätt", klargör han samtidigt som han försöker se ädel, nästan adlig ut. 

Det var skrämmande hur idealisk han var. Han var i princip Vern från filmen "Stand by me".

Såg igår att jag fått min första prenumerant via Bloglovin'. Hur känns då det? Tänk er att ni sitter på stranden en skön sommardag, med er favoritglass i hand. Tänk er att ni precis har öppnat en burk jordnötssmör och stoppar första skeden i munnen. Tänk att ni kommer hem till en vän och det bjuds på cheesecake. Tänk er att Britney Spears äntligen bestämmer sig för att lägga av med allt som har med musik att göra.

Exakt så känns det.

Kanske.

Typ.

Cheesecake är underskattat.

Raspberry Cheesecake,

du smeker mina läppar,

du dansar i min gom.

Alla har väl hört talas om helikopterrånet mot värdepån i Västberga. Måste ha varit den mest välplanerade kuppen i svensk historia. Skulle lika gärna kunnat vara taget från nån amerikansk actionfilm, typ Itialian Job. De borde få behålla pengarna, det har de förtjänat. Cheers!