Bussen går om 5 min. Det är nog bäst att jag väntar med att fjöla, det tar ju ändå bara drygt 20 min hem. Well, joke's on me.

Jag sitter där i bussen och längtar hem. Klockan är fem och jag har varit i skolan sedan klockan åtta. Jag har precis skrivit ett 4 timmar långt prov, och det känns som om min hjärna lika gärna skulle kunnat vara sockerkakssmet. Som ovan nämnt är jag jävligt kissnödig.

Tror ni inte då att motorvägen är avstängd och att det då är en enorm bilkö hela bussvägen? Jo fan, bussen rör sig inte en meter. Efter en kvart har hoppet tagit slut och jag stiger av bussen. Där börjar ett äventyr jag hade kunnat klara mig utan.

Först ska jag navigera mig genom mörker och regn till närmsta tågstation från ingenstans. Folk är runt omkring mig och jag kan därför inte lätta på trycket. Efter dryga tio minuter står jag ca trettio meter från stationen och ser mitt tåg lämna perongen. Fan va nice, tänker jag. När jag väl står och väntar på nästa upptäcker jag att det är fem minuter försenat. Perfekt tajmat för att jag ska missa min buss som matchar tåget.

Väl framme har jag en tjugo minuter promenad i det väder som har lyckats blivit sämre under min resa. Och inte blir det bättre när jag hör B.J. Thomas stämma i lurarna sjungandes "Raindrops keep fallin' on my head." Likt en hund markerar revir tar jag ut min ilska på närmaste björk.

--Fingal