Jag kom att tänka på en person jag känner. Jag känner henne så pass väl att jag inte har pratat med henne på minst tre år. Anledningen att hon har fäst sig i mitt minne är att hon äger titeln "Den minst allmänbildade person jag någonsin haft nöjet att träffa." Till exempel:

Vi sitter och pratar, och jag råkar ta upp ämnet nobelpriset, varpå hon frågar vad det här "Nobel" är för något. En jobbig tystnad råder för ett ögonblick. "Alfred Nobel," säger jag, "uppfinnaren av dynamiten, Sveriges mest kända person, nobelpriset. Ingen klocka som ringer?" Jag ser på henne och skulle lika gärna kollat ut genom fönstret. Det var helt tomt. Utan att förklara vad detta nya "Nobel" var gick jag därifrån.

Ett par dagar senare skriver hon på msn att nu minsann, så vet hon vad Nobelpriset är. "Jaså, vad är det då?" "Det är en prisutdelning för bästa uppfinning, film, musik och sånt," svarar hon belåtet och tänker att nu satte jag honom verkligen på sin plats.

När jag berättar det andra exemplet kommer ni tro att jag ljuger, men ni får väl ta det på mitt ord. Jag har precis drivit lite med henne, vilket hon uppenbarligen inte har förstått. Jag förklarar att jag var ironisk, och nu frågar hon vad ironisk betyder. Jag ber henne att fråga någon annan. En kort stund senare säger hon att ironisk är när man inte vet någonting. "Jaha," säger jag, "hur kom du fram till det då?" "Jag frågade min kompis, och hon sa vet inte."

...

Det här har stört mig i tre år. Tre hela år. Jag förstår inte att jag inte kan släppa det. Det kanske är jag som är dum.