För ett tag sen blev jag medlem på en sida som heter "Bloggtrafik". Idén är att man ska få fler besökare till sin blogg genom att klicka på andras bloggar. Hur bra funkar det? Inte alls bra. Grejen blir att man sitter och klickar sig  vidare bara för att samla poäng, och läser inte inläggen. Och det är väl ändå det viktiga, att folk läser det man skriver? Inte bara att de klickar sig in och inom loppet av 5 sekunder redan är inne på någon annan blogg.

Sen förstör det statistiken. Man ser inte hur många som verkligen är läsare. De trogna läsarna blandas ut med poängjagande freaks som någon gång gör en hastig reklam; "Hej, titta min blogg!"

Det här inlägget är inte bara skrivet för att jag ska värva medlemmar och på så sätt få mer poäng. Eller? Jag ska låta länken stå här nedan bara för att.

Klicka här om du trots allt vill gå med.

Jag tror jag har sagt meningen "Ja, men vafan, flytta bak kommatecknet bara!" ca tiotusen ggr nu.

Hur kommer det sig att mycket av all rap handlar om att låtskrivaren har en massa pengar? Det säljer tydligen bra, konstigt nog.

Och när artisterna upptäcker att det säljer bra, ja då skriver de en ny låt om att de fick en jävla massa stålar för den förra låten.

Men om artisterna inte har så mycket pengar? Jo, då skriver de om hur farliga de är, hur mycket de bråkar alternativt hur många flickor de sätter på.

Sen finns det ett par som är riktigt schyssta, t ex Changes med 2pac.

En annan som kan skriva texter är Neil Young.

Jag har en ond aning att Petra Mede förföljer mig. Men aldrig inte i sin fysiska form, utan på bild, TV eller som en röst viskandes läskiga saker i mitt huvud.

Nu för en liten stund sen dök hon upp i min brevlåda. Jag liknande en liten flicka som sett en spindel då jag gav av ett gällt skrik och tappade all post på den blöta marken. Vad jag möttes var en tidning i brandgula nyanser och en närbild på hennes gap. Tidningen hette LiV. När jag fann mig själv helskinnad tordes jag titta närmare. Det vad Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadades tidning. Fann mig själv att undra om hon kanske var fysiskt skadad också, eller om det låg kvar på den psykiska planhalvan. 

Vad artikeln handlade om vet jag inte. Vågade inte läsa. Men jag skulle tippa på att den handlade om Maud Olofssons sexliv.

Jag HATAR en viss reklam. ÖoB. Fyfan. Finns det något mindre enerverande än när idioten i blått skriker "TYVÄRR DET BLEV PRAAAAJSLESS FÖR DIG." Och det enda positiva med den andra varianten är att den är kortare än den första.

Det går mot slutet i matchen Sverige - Danmark. Alla sitter kallsvettiga. Sverige ligger under med 1 - 0 efter att ha fått två mål bortdömda. Tårar rinner. Nu gäller det. Pressen ökar för var minut som går. Sverige måste kvittera. Just då tycker Kanal 5 att det är extremt nödvändigt för Sveriges alla fotbollsfans att veta; "Missa inte CSI Miami direkt efter fotbollen."

CSI Miami: Ett dåligt försök till spinoff-serie att mjölka ur det sista som finns kvar av CSI.

Ja, vem bryr sig om Sverige förlorade, vi fick ju se CSI Miami efter!

Varför känner somliga att man måste ge en liten vänlig vink som tack till bilförarna när dem stannar framför övergångsställena? Det är lag på att de ska stanna. "Tack för att du följer lagen och inte kör på mig, det är vänligt av dig."

Har märkt att många bloggare lägger in massa klockor och musik med mera på sina bloggar. Inte jag. Det här är ingen jävla julgransblogg. Om man inte vet vad klockan är får man väl lära sig att kolla nere i högra hörnet på datorn. Räcker inte det?

TV4 har ett nytt program igång. Mammas Pojkar. Programmet går kort och gott ut på att morsor står gör reklam för sina egna söner, varav tjejer ska dejta dom. Nu innan programmet ska börja har alla mödrar postat en varsin videohälsning till Sveriges alla donnor. Jag har fastnat för en speciell mamma. Mamma Susanne.

I reklamen på TV förklarar hon att sin son är "läcker." Ska en mamma tycka att sin son är "läcker"? Inte nog med det. Tjejen hon (och inte hennes son) ska träffa ska vara av europeiskt ursprung. "Inga stora kulturkrockar, det är nog inte bra i längden." Men det roligaste av allt är; "Hon ska absolut inte vara bisexuell." Men snälla lilla mamma. Nog för att du tycker om ditt eget utseende, men inte behöver du vara orolig för att hon kommer stöta på dig. Varför skulle hon annars vilja att flickvännen inte ska vara bi?

Jag vet inte om ni har sett "Halv åtta hos mig" den här veckan. Till er som inte gjorde det; Var glada. Till de arma människorna som gjorde det; Jag beklagar. Vad vi möts av är en väldigt viktig liten herre. Ett typexempel på den person man föreställer sig när man tänker på en Besserwisser. Med slickat hår och kavaj gör han sig märkvärdig över allt, och berättar alltid till kameran efter middagen vad som inte passade.

Sen när det är dags för prisutdelning säger han tappert att alla är minsann värda vinsten. Dock avslöjar hans min vad han egentligen tycker. Han slickar sig runt munnen och ögonen spärras glupskt upp när han får syn på pengarna. "Men man är ju rätt sugen på att vinna," erkänner han diskret.

Carl-Otto i mitten till höger. En lagom uppblåst man.

Jag kom att tänka på en person jag känner. Jag känner henne så pass väl att jag inte har pratat med henne på minst tre år. Anledningen att hon har fäst sig i mitt minne är att hon äger titeln "Den minst allmänbildade person jag någonsin haft nöjet att träffa." Till exempel:

Vi sitter och pratar, och jag råkar ta upp ämnet nobelpriset, varpå hon frågar vad det här "Nobel" är för något. En jobbig tystnad råder för ett ögonblick. "Alfred Nobel," säger jag, "uppfinnaren av dynamiten, Sveriges mest kända person, nobelpriset. Ingen klocka som ringer?" Jag ser på henne och skulle lika gärna kollat ut genom fönstret. Det var helt tomt. Utan att förklara vad detta nya "Nobel" var gick jag därifrån.

Ett par dagar senare skriver hon på msn att nu minsann, så vet hon vad Nobelpriset är. "Jaså, vad är det då?" "Det är en prisutdelning för bästa uppfinning, film, musik och sånt," svarar hon belåtet och tänker att nu satte jag honom verkligen på sin plats.

När jag berättar det andra exemplet kommer ni tro att jag ljuger, men ni får väl ta det på mitt ord. Jag har precis drivit lite med henne, vilket hon uppenbarligen inte har förstått. Jag förklarar att jag var ironisk, och nu frågar hon vad ironisk betyder. Jag ber henne att fråga någon annan. En kort stund senare säger hon att ironisk är när man inte vet någonting. "Jaha," säger jag, "hur kom du fram till det då?" "Jag frågade min kompis, och hon sa vet inte."

...

Det här har stört mig i tre år. Tre hela år. Jag förstår inte att jag inte kan släppa det. Det kanske är jag som är dum.

Besöken hos skolläkarn var aldrig direkt omtyckta. Det kunde bara sluta på två sätt. Antingen fick man en tjock nål inkörd i armen, efter att alla klasskamrater hypat upp det så att man förväntade sig en rostig spik från järnåldern, eller så var det hälsokontrollen. Innan hälsokontrollerna spred sig alltid nyheten som en pestvåg bland killarna. Läkarn skulle ta på sig en gummihandske, och ja... känna på dem lite.

Inget av ovanstående var särskilt tilltalande. Ännu mindre behagligt.

En tanke slog mig på bussen idag. Varför har vissa SL-bussar säkerhetsbälte? För det första är det ju ingen som använder dem direkt. Men det var inte det jag funderade mest över. Vissa bussar har ju en tendens att bli överfulla. Vad händer med ståpassagerarna om bussen skulle krocka? Det är ju bara stolarna som har bälten. SL kanske tänkte något i den här stilen; "Vi ger hälften av passagerarna säkerhet, då mister vi några färre kunder när det förr eller senare skiter sig". Och en dag kanske den där enda passageraren som vill ha extra säkerhet stiger på, men alla platser är upptagna.

Nej, ska man göra något ska det göras fullt ut. Antingen skiter SL i bälten helt, eller så får de komma på ett system där passagerarna som står upp kedjar fast sig i busstaket.

Jag öppnar locket till smörpaketet. Möts av en guldfolie. Drar sakta av. Men vad fan? Då har någon idiot vart där innan och lämnat skyddsfolien. Hur kan man göra något sådant tänker jag då. Drar man bort den så pass mycket att man kan ta smör, då är ju halva arbetet gjort. Varför inte bara slänga den?

Ni tänker säkert; "Vadå, det är ju bara en folie?" Kanske det, men det står för så mycket mer. Det står för slarvaktighet, arrogans och försummelse. Och det är inte bara för att de tycker att det är "jobbigt" att slänga den. Att dra av folien är ett privilegium. Det är en av de härligaste känslorna i världen. Så dåren har egentligen lämnat den kvar med flit, hindrat sig själv från att fullfölja arbetet, bara för att jävlas. Vem fan tycker om att återuppta det någon annan har påbörjat? Det är ju som att ta emot ett tuggummi direkt efter det att någon har tuggat ur all smak.

Men så allvarligt är det inte. Men störande dock.

Gick in på bloggportalen.se nyss och såg att de mest sökta termerna är;

1. kissie oskuld
2. sex
3. ormen i paradiset
4. sexstory.se
5. nimrod
6. anna anka
7. kissie Vad söker folk på egentligen? Är det så jävla viktigt att veta om kissie är oskuld eller inte? Finns det verkligen ingenting som kan tyckas viktigare här i livet? Kissie, en fjortis till nolla som skriver om sitt "glamorösa" liv. Och ändå, av någon outgrundelig anledning vill alla veta allt.  "Åh shit, Kissie kanske är oskuld, nu måste jag söka och ta reda på alla fakta som finns kring detta skvaller!" Kom igen...

Och till de som söker på topless; är det en porrhemsida eller en bloggportal ni tror att ni är inne på? Varför inte surfa på en vanlig hygglig porrsajt där ni kan vara säkra på att få se lite tuttar?

Jag hatar att stiga upp på morgonen. Det snackas om att man vill bli jättestark, kunna flyga, göra sig osynlig och sånt skit. Jag skulle fan hellre vilja vara morgonpigg.

Jag hör överallt om tjejer som får skjuts hem efter en fylla av glada medborgare. Toppen. Jättekul att höra om sanna invånare med viljan att hjälpa till. Dock undrar jag om killar har samma "tur", eller om det finns något system, en norm att killar får klara sig själva. Det skulle vara väldigt trevligt om jag också fick skjuts någon gång ibland.

Polisen har även en jourtelefon för tjejer som är ute och ränner på nätterna. Dit kan de ringa om de känner sig oroliga att någon gammal man kommer hoppa fram bakom en buske. Kalas. Verkligen. En kanonidé. Jag undrar bara, men jag då? Ska jag behöva låtsas vara en tjej för att få samtala med polisen?

Hej, jag känner mig orolig och behöver någon att prata med. "Tyvärr grabben, det hörs fortfarande att du har snopp."

Tv4 är precis som kyrkan. Kyrkan har nyårsdagen, påsk, pingstdagen, jul osv. På samma sätt har Tv4 TV-serier som återkommer varje år i nya säsonger. Just nu är vi inne i Idolperioden och snart går vi in i Körslagetperioden. Senare kommer allt börja om med Let's Dance, Bonde söker fru säsong 238 och OM och OM igen. Till slut tar de död på någon serie och ersätter den med någon annan som fått vila under ett par år, t ex Farmen. Då blir det Farmen Gymnastiksal, Farmen ICA och till slut Farmen Somalia.

I "Farmen Gymnastiksal" förekommer flera moment då svettiga sockiplast är en återkommande faktor. Med Pablo Roberto, som alltid platsar som programledare(?) får Farmen en unik karaktär.

I "Farmen ICA" är man en slavdriven inventerare som åker runt om i landet och tvingas räkna alla varor i alla butiker och varuhus. Den som vinner får ett års förbrukning av Coca-Cola samt behålla sin outfit. 

I "Farmen Somalia" är man en sjörövare och då gäller det att ta hand om sin skuta, plundra fraktskepp och diverse byar. Varje vecka åker någon stackare ut, blir sjöhalad och får slutligen gå på plankan.

Vad har Kissie, Kenza, Blodinbella och liknande bloggare gemensamt? ALLA går att jämföra med en chokladkanin. Utanpå finns en löst sittande guldfolie som lätt dras av. Sedan möts man av chokladen, söt och god. Men där tar det stopp. Inuti finns bara ett hål, en tomhet. Man kan tycka att det åtminstone skulle kunna finnas någon sorts fyllning, men nej.

Varje gång idoljuryn ska skicka vidare någon börjar de alltid med "tyvärr..." eller liknande, följt av en stämningsfull tystnad innan de slutligen säger "... så måste du fortsätta, du har gått vidare." Efter X antal program känns det som man har hört den förut. BYT TANKEBANA!